Annie Croona: Miljardärer slipper skatt – men arbetare slipper inte karensen

Elisabeth Thand Ringqvist hann vara C-ledare i ungefär fem minuter innan hon gjorde en ”säg att du inte är arbetare utan att säga att du inte är arbetare”. Hon – som tjänar 161 000 kronor i månaden – utbrast nämligen i TV4: 

– De flesta svenskar vet inte vad karensavdraget är för något. 

Herrejösses, vilken bubbla man kan leva i. 49,3 procent av Sveriges befolkning består av arbetare, enligt rapporten ”Klasstrukturen i Sverige”, utgiven av LO-finansierade tankesmedjan Katalys 2021. I rapporten inkluderas de lägre tjänstemannayrkena i arbetarbegreppet, men likväl är det en stor andel av svenskarna som är högst medvetna om vad karensavdraget är. 

För det är mot arbetare som karensavdraget slår hårdast. De kan i regel inte arbeta hemifrån och har därmed inte möjlighet att undvika löneavdrag vid sjukdom. Dessutom är smittorisken påtaglig för många av dem, till exempel förskollärare och undersköterskor.

Mer än hälften av tjänstemännen har inte ett enda karensavdrag på ett år, enligt en sammanställning av LO. Däremot har var femte arbetarkvinna minst fem avdrag årligen. Och arbetare har avsevärt lägre snittlöner än tjänstemän: 30 600 kronor jämfört med 47 000.

S och V vill slopa karensavdraget helt, och de förstnämnda har länge profilerat sig kring frågan – något att vara tacksam över i en tid då Magdalena Andersson deklarerar att det är rimligt att sätta barn i fängelse. 

Under torsdagen röstade Socialförsäkringsutskottet partiets förslag. Som väntat blev det bifall från S, V och MP (som stöttar men inte driver ett slopat karensavdrag), men avslag från övriga. Förslaget gick därmed inte igenom.

Som S påtalat gång på gång – och som faktiskt borde irritera SD:s väljare – innebär det att Jimmie Åkesson sviker sitt vallöfte. Efter S, och med små marginaler, är SD största parti bland arbetare. Om bara arbetare hade röstat i valet 2022 hade SD fått 29 procent (och S 32), enligt SVT Valu.

Men möjligen kommer SD undan raseriet från en del besvikna arbetarväljare, eftersom de motiverar sitt avslag med att karensavdraget bör slopas enbart för kontaktyrken. De menar att det skulle bli för dyrt att slopa avdraget helt och att S-förslagets finansiering är oklar.

Till viss del kan man köpa argumenten – det är ju till exempel vård- och skolpersonal som drabbad hårdast. Men var ska gränsen dras? Ska lärare omfattas, men inte lokalvårdare som arbetar på samma skola? Sjuksköterskor, men inte sjukhusens receptionister? 

På pengafronten har de möjligen skrämts upp av Svenskt näringsliv som räknar med en betydligt högre prislapp än Socialdemokraternas 5 miljarder kronor: 23–40 miljarder. Skillnaden är minst sagt påtaglig, och det är svårt att säga vem som är närmast sanningen.

Men det är ändå inte rätt fokus. Frågan är inte vad det kostar, utan vem som betalar priset i dag – och varför den bördan inte flyttas. Ett riktigt arbetarparti måste kunna argumentera för omfördelning av resurser. 

Sverige har omkring 700 miljardärer. Antalet ökade med 1 700 procent mellan 1996 och 2021, skriver Andreas Cervenka i boken ”Girig-Sverige”. Deras förmögenheter växte under samma period med 3 000 procent. TRETUSEN PROCENT.

Även om Svenskt näringslivs beräkningar är rätt har vi alltså råd att slopa karensavdraget. Det handlar bara om att flytta pengarna från superrika till arbetare: från de vars förmögenhet inte beskattas alls till de som bär samhället på sina förslitningsskadade axlar. 

Men S vill inte ha förmögenhetsskatt. Eller arvsskatt. Eller gåvoskatt. Man har öppnat för att beskatta de rikaste mer, men hur det ska gå till är oklart – och förslag förmögenhetsskatt har ratats av partiledningen.

Kampen för det slopade karensavdraget är en bra sak. Men ett riktigt arbetarparti måste våga säga att det inte är en fråga om brist på pengar, utan en orättvis fördelning av dem.