Annie Croona: Med Tidö 2.0 vinner nationalismen och eliten

Det är inte förvånande att Timbro publicerar en lång rad reformförslag tillsammans med SD-knutna tankesmedjan Oikos. Näringslivets tankesmedja har länge, främst genom den nygamla vd:n PM Nilsson, kampanjat för samarbete med SD. Rapporten Tidö 2.0, författad av Timbros Adam Danieli och Oikos Arvid Hallén, säger mer eller mindre rakt ut: SD ska in i regeringen 2026. 

I rapporten presenterar de båda herrarna 132 reformförslag som de menar representerar liberalkonservativ politik – en politik som, enligt författarna, ”står på medborgarnas sida och sätter vanligt folk framför en smal elit”. 

Men förslagen prioriterar just en ”smal elit”, samtidigt som de, om de skulle bli verklighet, kraftigt urholkar medborgarnas rättigheter. Det finns inte mycket liberalt i den här rapporten, däremot mycket konservativt – väldigt mycket SD. Med andra ord känner man igen många av förslagen. Det som är nytt är att Timbro, och därigenom näringslivet, gör SD:s sak till sin. Det finns inte en tillstymmelse till röda linjer kvar. 

Rapporten osar av nationalism och förespråkar en hård styrning av kultur och bildning. Mångfalden ska bort, anslagen ska sänkas. I stället ska finansieringen knytas till ideologiska mål. Och ideologin vi pratar om är det Timbro och Oikos kallar ”liberalkonservativt” men som snarare är nationalkonservatism, och de repressiva dragen är tydliga. 

Timbro och Oikos skriver att en liberalkonservativ politik ”eftersträvar ett aktivt medborgarskap, där man gör sin plikt men också kan kräva sin rätt.” Det är knappast vad ”aktivt medborgarskap” betyder. Innebörden är snarare att medborgarna engagerar sig i demokratiska processer, tar del av kunskap och använder sina rättigheter att till exempel demonstrera. 

Rapportförfattarna vill bland annat fasa ut det statliga stödet till folkbildningen, halvera anslagen till public service och införa terminsavgift för högre utbildning. Advokatsamfundet ska ”ses över” och en polisinspektion ska upprättas. Man vill dessutom främja ”klassisk bebyggelse” och omvandla Kungliga konsthögskolan till ”Sveriges centrala utbildningsinstitution för klassisk konst och arkitektur”. 

På migrationsfronten föreslår man att kvotflyktingmottagandet upphör helt, och i klimatväg tycker man att Agenda 2030 borde skrotas och att förbudet mot förbränningsmotorer ska rivas upp. Rapporten föreslår också fri hyressättning för nya hyresavtal och en ”allmän bryggrätt” – vilket inte betyder att allmänheten ska ha tillgång till bryggor, utan att tomtägare ska få bygga privata bryggor. 

Inget av detta bidrar till att förflytta makt från en elit till ”vanligt folk”, som rapportförfattarna påstår är syftet. Men antagligen är det bara ett svepskäl, ett försök att kamouflera de verkliga intentionerna med förslagen, vilket tycks vara en auktoritär stat som SD styr över. 

Att ideal säljs ut i jakten på maktpositioner är ingen nyhet, men nu är spelplanen trots allt en annan. SD har ställt skarpa krav på ministerposter. Partiet är större än Moderaterna; störst bland Tidöpartierna. Det är inte ett otänkbart scenario att nästa statsminister heter Åkesson istället för Kristersson (eller Andersson). 

Inga partier vinner på det förutom SD. Det gynnar bara nationalismen och en ”smal elit”.