Christopher Holmbäck: Kristerssons ord är Palestinas sak

Det är något jag uppskattar med vår statsminister, att han ofta påminner om att vi ska följa reglerna.  

Efter ett möte med FN:s generalsekreterare 2023 försäkrade han att ”Sverige förblir en stark medlem i FN och en pålitlig försvarare av en regelbaserad världsordning”.

Inför en resa till Japan och Sydkorea i december 2024 framhöll han att ”Sverige förstår värdet av en regelbaserad världsordning, där makt inte går före rätt.”

”Grunden skakar för den regelbaserade ordning som vi har agerat inom sedan andra världskriget”, varnade han i ett tal i april.  

Med Ulf Kristerssons inspirerande ord i minnet läser jag den nyutgivna boken ”Israel on the Brink” av den israeliska historikern Ilan Pappé. Han påminner om en av de bärande principerna i den regelbaserade världsordningen: Rätten för palestinier att återvända till de hem som de förlorade 1948 när Israel fördrev omkring 750 000 människor. Den rätten fastställdes av FN:s generalförsamling den 11 december 1948, och både USA och arabvärlden menade att den utgjorde ett fundament för en framtida fred. Men snart började denna regel ses som ett hinder, snarare än en princip. ”Varför? Det korta svaret är att Israel kategoriskt har förnekat denna rättighet, vid varje tillfälle, oavsett hur få flyktingar som har föreslagits få återvända”, skriver Ilan Pappé.

Om flyktingar återvände skulle demografin förändras, och Israel skulle inte längre kunna definiera sig som en judisk stat. Men att låta detta argument vinna är att låta ”makt gå före rätt”.

För att påminna oss om rätten att återvända arrangerade gräsrotsrörelser i Gaza, The Great March of Return, ickevåldsliga protester i närheten av gränsen till Israel varje fredag mellan mars 2018 och december 2019. Internationella medier och makthavare bemötte huvudsakligen protesterna med tystnad medan Israel svarade med våld. 214 palestinier dödades och tiotusentals skadades.

”Det är först när frågan om rätten att återvända sätts i centrum som vi kommer att se en försoning som reflekterar palestinska behov och krav”, skriver Ilan Pappé.

Är det ens möjligt? Hur gör man med de israeler som idag bor på den mark som palestinierna bebodde?

Sådana frågor har utretts i detalj, både av israeler som Pappé och palestinier som Salman Abu Sitta. I ”Israel on the Brink” visar Ilan Pappé att det går att gå balansgången. Många landområden varifrån palestinier fördrevs är inte bebyggda, i andra fall kan palestinier erbjudas bostäder i närheten av sina gamla hem, medan en del av de våldsamma bosättarna behöver flytta på sig – för att helt kort nämna några exempel på det gedigna arbete som går att bygga vidare på. Det kommer inte vara enkelt. Men det som står i vägen är ideologi och politisk vilja, inget annat.

Rätten att återvända går inte i linje med den tvåstatslösning som makthavare upprepar som ett mantra, trots att Israel dödade denna idé 2018 när en bred majoritet i Knesset beslutade att endast en judisk nation existerar i det historiska Palestina. Många palestinska aktivister har istället i åratal förespråkat en stat mellan floden och havet med lika demokratiska rättigheter för alla invånare. Inom den enstatslösningen kan rätten att återvända realiseras.

Det kan tyckas som naiva och utopiska förslag medan det ännu är oklart om folkmordet i Gaza ens har upphört, och medan Israel alltmer brutalt stärker sin ockupation, bland annat genom utbyggnad av illegala bosättningar på Västbanken. Men bortom vapenvilan måste denna konflikt få en fred som ser till allas behov och rättigheter.

Hur vi kan navigera mot en rättvis fred utifrån dagens grushögar behandlas i en annan nyutgiven bok. I ”The Future of the Occupation of the Palestinian Territories after Gaza” ger palestinska och internationella forskare en vägkarta för alla som vill se en värld där regler följs. Här finns förslag på hur kommuner, universitet och andra kan genomföra bojkotter mot och sätta annan form av ekonomisk press på Israel.

Så det är också ett tips till dig, Ulf Kristersson. För som du och dina partikamrater skrev 2019 i ert förslag för svensk utrikespolitik, handlar det här också om svenskarnas framtid:

”Sveriges säkerhet främjas av en stark, regelbaserad världsordning som befästs genom dessa relationer och organisationer, eftersom den internationella arenan saknar våldsmonopol och ytterst är laglös. Att Sverige är ett förhållandevis litet land innebär också att vårt förtroendekapital är en av våra absolut mest värdefulla tillgångar inom utrikespolitiken.”