Johan Ehrenberg: Klarar vi av att rädda våra städer när fossilt kraschar?

Alla som rest Interrail och fått se några av Europas huvudstäder, upptäcker idag, när man som äldre gör om resan, att städerna är desamma. Livliga, bullrande, på kvällen fylla av ljus och människor som vandrar. Och om man är i rätt stad, Köpenhamn, Paris eller Barcelona, ja, då kan man med reseminnen från många decennier plötsligt inse att förändringen är i gång. I Paris av alla förstoppade trafikstäder går det plötsligt att gå igen. I Köpenhamn cyklar man sedan länge alldeles för snabbt. Och i Barcelona, där det rutiga kvartermönstret gör de flesta vägar enkelriktade. börjar det också uppstå öar av kvarter där människor bor och lever och möter varandra på gatan. Det kallas Superblocks och är helt enkelt det som kallas bilfri gata i svenska städer. Gatorna byggs om så trafiken minskar, parkeringar försvinner och cyklar står uppradade i mängder att låna.

För en besökare är det här uppmuntrande och man undrar förstås varför stadsplanerarna inte gjort det för länge sedan. Tills man möter boende som högljutt protesterar mot att just deras bil nu måste stå i garage flera kvarter bort.