Kärrtorpsborna gick samman för att markera mot den obehagliga utvecklingen och ordnade en familjevänlig manifestation mot nazism och rasism. Den 15 december 2013 samlades ett hundratal vuxna och barn på Kärrtorps torg. Men den familjära stämningen fick ett abrupt slut när ett 30-tal nazister dök upp och attackerade demonstranterna. Nazisterna hade påkar, kniv och glasflaskor som de kastade mot manifestationen. Att det fanns barn på plats struntade nazisterna i. Polisen var underbemannad och kunde inte skydda demonstranterna. 

Det fanns en återkommande och häpnadsväckande nonchalant inställning till nazisternas våld.

Den här händelsen är spektakulär, men inte isolerad. Samhället spelade ner våldskapitalet. Det fanns en återkommande och häpnadsväckande nonchalant inställning till nazisternas våld. Lokalborna larmade polisen flera gånger om att något var på gång men polisen tog inte det på allvar. Bland annat ringde en tjej som jobbar på ett kafé till polisen och meddelade att svartklädda unga män köpt massvis med läsk på glasflaska.

Endast sex poliser var på plats vid manifestationen. I intervjuer efteråt är flera poliser kritiska mot sin organisation, de upplever att de saknade utbildning, utrustning och förberedelser för en sådan händelse. Det skulle senare visa sig att polisen två dagar innan fått underrättelseinformation om att nazister skulle kunna attackera manifestationen men att dokumentet och informationen fastnade i organisationen och aldrig nådde rätt personer.

Hantering av nazistattacker under den här perioden fick många att tvivla på rättsväsendet. För Kärrtorp var inte första gången.

Samma nazister som gick till attack i Kärrtorp var också inblandade i misshandeln mot vänsterpartisten Daniel Riazat i Dalarna två år tidigare. I januari 2012 stormade ett tiotal nazister ett antirasistiskt möte på Folkets hus i Ludvika. En av nazisterna som slog en flaska i huvudet på Riazat åtalades men kom senare att frias.

Anledningen var det totala fiaskot i utredningen, att polisens och åklagarens arbete drog ut på tiden så pass mycket att när det väl var dags för rättegång kunde vittnena inte riktigt minnas exakt vad som hade hänt.

Trots att Riazat dokumenterade sin skada och gjorde en korrekt polisanmälan, och trots att det fanns vittnen på plats, lyckades inte rättsväsendet döma de misstänkta.

Det var inte bara Stockholm och Dalarna som drabbades. Tre månader efter attacken i Kärrtorp knivskars fyra människor i Malmö av nazister. Två fick livshotande skador.

Har vi tio år senare blivit bättre på att ta nazistiskt våld på allvar? 

Jag tror att samhället ständigt ligger steget efter. Förra året mördades Ing-Marie Wieselgren på öppen gata mitt under Almedalsveckan i Visby. Theodor Engström som dömdes för mordet hade bakgrund i NMR. Han dömdes också för förberedelse till terrorbrott för sina planer på att mörda Annie Lööf (C).

En viktig lärdom som samhället måste dra är att nazister menar allvar. Det fysiska våldet går i vågor men viljan att skrämma och påverka samhället hittar hela tiden nya vägar. På senare tid har nazister riktat in sig på transpersoner, vänsterdebattörer och antirasister. Taktiken nu är att isolera enskilda personer (forskare, politiker, journalister) och utsätta dem för drev.

”För första gången i efterkrigstid har den rasideologiska miljön en realistisk chans att påverka det politiska och det offentliga samtalet. Genom att pressa på Sverigedemokraterna – som i sin tur behöver positionera sig som det mest radikala alternativet i exempelvis migrationsfrågor – så kan den politiska spelplanen öppnas för extremhögerns idéer och policy.” 

Så skriver Expo i sin årsrapport över den rasideologiska miljöns aktiviteter 2022. 

Den som vill bekämpa nazism och rasism måste ligga steget före och inte efter.