Andreas Gustavsson: Inte visste jag att Expressen har så ömma tår

Patrik Kronqvist klev ut på Expressens ledarsida och förklarade att en regering med Sverigedemokraterna är det enda som kan rädda Sverige från högerpopulism. Eftersom det är ett så pinsamt resonemang – egentligen handlar det ju om att förhindra rödgrönt maktskifte, även om den segern villkoras av Jimmie Åkessons (SD) etnonationalism – skrev jag ett svar:

”Gå inte på högerns spinn. De kommer att tvångsmata dig, de kommer att göra allt för att du ska börja se SD som ett nödvändigt och hanterbart ont.”

Nu har jag fått svar på mitt svar och det är … lite obalanserat.

Liberaler ska inte vara så skraja för vänsterns påhopp, menar Kronqvist. Han hävdar sedan att jag struntar i hedersförtryck, ”misstänkliggör kampen mot islamismen” och att mina ”kunskaper om varifrån judehatet kommer tycks vara obefintliga”.

Detta definitivt inte baserat på något jag publicerat, utan bara på att jag noterat att nu även liberaler vill diskutera just hedersförtryck, islamism och antisemitism helt på SD:s planhalva, där nyanser saknar, där problemformuleringen alltid slutar med muslimer, där omsorg om Sveriges judar inte är större än att man accepterar ständiga utpysningar av högerradikalt judehat. 

Ja, Kronqvist har en poäng i att delar av vänstern har haft svårt att göra ärliga analyser i rädsla för att gynna rasister. Men det är rätt smutsigt att han, utan substans, försöker göra mig till galjonsfigur för den ängsligheten. Och faktiskt ovanligt för en annars hederlig opinionsbildare. 

Kanske för att det skaver? 

Kanske för att det egentligen är omöjligt för en riktig liberal att sakligt propagera för regeringsbildning med det i grunden icke-liberala och auktoritära Sverigedemokraterna.