Du har nog sett bilder på getter som blir skrämda och reagerar med att falla handlöst och sträcka benen rakt upp i luften. Sedan blir de liggande där, fastfrusna av motstridiga impulser.
Det påminner starkt om när liberaler ställs inför den realitet som är ett klimat i destruktiv förändring. Å ena sidan vilja hitta individuella lösningar, men inte så krävande att de begränsar den individuella friheten. Å andra sidan vilja undvika systemförändrande beslut på statlig nivå.
Det fräser liksom till.
Kortslutning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vill du ha exempel rekommenderas ledarsidan hos Dagens Nyheter. Nu senast (5/1) hade man en artikel som är så käck att den ”skulle kunna vara skriven av Gullan Bornemark”, för att citera Isobel Hadley-Kamptz (ja, hon är också liberal, det finns undantag från regeln). Redaktionen hurrar för alla ”positiva trender”. Som att McDonald’s lanserat en ny veganburgare. Som att det säljs fler elbilar. Som att det blivit mycket billigare med solceller.
”Marknaden driver på för nya klimatsmarta lösningar som kommer att förändra mer än våra hamburgare, samtidigt som en allt större politisk vilja att styra människor in i en grönare framtid gör sig synlig.”
Hm.
Sanningen är att en tredjedel av världens utsläpp kommer från de 250 största företagen, som inte avser att prioritera ned kortsiktig vinst för klimatets skull.
Sanningen är att riksdagen inte förmår anta den nya klimatlagen utan att villkora den med att tillväxten aldrig får hämmas.
Sanningen är att både marknad och politik har fallerat och därmed sätter allas vår framtid på spel.
Ändå tycker Lisa Magnusson (14/12 2017) att miljörörelsen är för mörk i sinnet, för uppslukad av skräckpropaganda.
”Vi människor är så smarta och empatiska att vi kan bygga datorer och använda dem till att dela klipp på stackars isbjörnar som går under för att isarna smälter. Då är vi förstås också smarta och empatiska nog att försöka göra något åt den utveckling som hotar dem.”
Ingen orsak till panik. Ställ krav på politiker och industri. Ät lite mindre kött, åk kollektivt när du kan. ”Eller vad som nu fungerar för en själv.”
Dagens Nyheters ledarsida curlar skönt den läsare som slits mellan att känna ångest för klimatet och att helst vilja behålla sin nuvarande livsstil. Det löser sig! Trösterikt för en gynnad klass som vet att den belastar miljön men vill fortsätta kunna planera nästa semestertripp med hjälp av resebilagans exotiska resmål.
Liberala ledarsidan skyddar sin flock.
Problemet – för den som har undermålig bevakning/analys av klimathotet – är att ingen längre kommer undan med att vara hur ignorant som helst. Alltid finns det någon jobbig jäkel som envisas med att skärskåda ens gärning.
Som när journalisten Malte Persson i höstas drog av byxorna på Svenska Dagbladets ledarsida. Rumpan visade sig vara mycket bar. Han presenterade sin granskning på Twitter, efter att ha sökt på antalet texter som senaste fyra åren nämner ”koldioxid”. Tolv stycken. Varav fyra stycken skrivits av klimatskeptikern Björn Lomborg. Ytterligare tre handlade om att flygskatt är jättedåligt. En hånade Gustav Fridolin. En annan hånade naturreservat. En skällde ut Tysklands gröna omställning. Två ifrågasatte gasledningen Nord stream – men då med säkerhetspolitiska argument.
Samtidigt hade samma ledarsida nästan 400 artiklar som nämner ”flyktingar”.
Fanns det inte en enda text som tog klimathotet på allvar?
Jo, en enda, enligt Persson. Denna text fokuserade på… flyktingströmmar.
Bortsett från sin komplett akterseglade ledarsida är Svenska Dagbladet inte alls sämst. Tidningen har på nyhetsplats en klimatreporter – Jenny Stiernstedt – som gör ett utmärkt arbete. Seriöst, djuplodande, upplysande. Inga försköningar. (Dagens Nyheter har också kvalitetsjournalistik om klimatet, dock inte lika ofta som Svenska Dagbladet.)
Det är en nödvändighet för att erbjuda vettig klimatrapportering. Att avsätta resurser. Maria Holm är klimatredaktör på Dagens ETC. Det gör skillnad om en journalist med kontinuitet följer ett ämne, odlar nätverk bland forskare och innovatörer och politiker och aktivister. Engagemang sprider sig gärna genom en organisation. Likadant med kunskap.
Just nu undrar jag hur diskussionen går hos Rapport. Inte ett ord om klimatet i redaktionens årskrönika? Trots extremväder, Bonn, Kalifornien... Istället ett humoristiskt inslag med meteorologerna. Detta följdes sedan upp (2/1) med ett mysvinklat inslag om att fåglar stannar i Sverige på grund av utsmetade årstider.
”Det kan väl vara positivt också?” undrar reportern.
”Ja, jag vill ha lite varmare”, säger en fryntlig ornitolog.
Public service kan bättre, måste åstadkomma bättre.
Annars kommer någon omedelbart att agera haverikommission. Jag i detta fall.
Expressen, då? Tidningen deklarerade nyligen en storsatsning på klimatet som ska ”genomsyra hela redaktionen”. Spännande, tycker Malena Ernman (medarbetare i Dagens ETC och ständig klimataktivist). Hon börjar kvantifiera resultatet via stickprov på sajten. Många artiklar om flygresor och fossilbilar, färre om klimatet, närmare bestämt 0,7 procent av artiklarna.
Ingen kommer undan. Tro mig, när Dagens ETC missat någon viktig nyhet om klimatet så får vi höra det. Den som prenumererar på en grön dagstidning accepterar inte något annat än just det.
När prenumeranter listar viktigaste valfrågan är det miljö och klimat. Därför växlar vi upp 2018. Inom kort lanserar vi ett nyhetsbrev för dig som verkligen vill följa allt vad gäller den nödvändiga omställningen. Vi bjuder in fler röster, både svenska och internationella. Ett nytt namn är Naomi Klein (att lägga till George Monbiot, Malena Ernman, Beatrice Rindevall med flera). Klimatet är avgörande för Dagens ETC. Det syns på opinionsplats och på nyhetsplats. Nästa vecka kommer en granskning som jag hoppas ska förändra den omogna debatten om hur vi handskas med flygbranschen.
Ja, det kommer att lösa sig.
Men bara om vi gemensamt ser till att tvinga fram skiftet.
Vem vet, någonstans på vägen kanske liberalerna vecklar ut klövarna, reser sig upp och faktiskt blir beredda att kompromissa med sina egna privilegier.
