Å ena sidan en ny partiledning som vill fasa bort allt som man tror kan skava för mycket när man vill åt landsbygdens arbetare. Klart de ska få flyga på semestern och slänga upp en stek på grillen! Lösningen på klimatkrisen är systemisk, inte individuell. Ett parti som vill växa utanför storstäderna måste erbjuda en politik som är rättvis, som inte lägger för stor börda på den väljare som – kanske i vredesmod över dieselpriset – tänker göra eller redan har gjort resan från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna.
Å andra sidan finns en annan kraft i Vänsterpartiet, närstående klimatrörelsen, med medlemmar och representanter på olika nivåer – även i riksdagen – som menar att ett socialistiskt parti måste våga leda klimatomställningen, måsta våga vara radikalt, måste kunna säga att det enda sättet att rädda framtiden är att avveckla det fossila samhället genom både eget ansvar och att förändra den överliggande strukturen.
Jag tror det här kan bli ganska svettigt för partiledningen.
Är det ens en verklig konflikt?
Är den i så fall viktig för väljare?
”Man kan som mina föräldrar ta en charter till Sunny beach och ändå vara vänsterpartist. Är man sugen på en hamburgare så kan man äta den och ändå vara vänsterpartist”, säger vice ordförande Ida Gabrielsson till Svenska Dagbladet.
Hur som helst är det en markering. Nooshi Dadgostar är inte Jonas Sjöstedt. Nooshi Dadgostar kommer aldrig att låta ett medelklassigt identitetprojekt skymma klass eller sysselsättning. Nooshi Dadgostar gör arbetsplatsbesök i hård hjälm. Hon åker inte på tågluff för att andra ska skämmas.
Men…
Något skaver, på samma sätt som när Kristdemokraterna kastar sig över allt som ligger norr, söder, väster och öster om Stockholm som om det vore en homogen plats, med homogen befolkning.
Ebba Busch tror att jägarlicens är viktigare för denna snusande, fyrhjulsdrivna massa än fördelningspolitik.
Nooshi Dadgostar tror att klimatfrågan är ett sänke, om den inte kommer förpackad som ett nytt jobbtillfälle, eller varför inte en ny batterifabrik, bara det kan tolkas som privatekonomiskt gynnsamt.
Jag vet inte, jag.
Själv får jag ständigt mejl från just landsbygden där den som skriver, ofta en kvinna, är djupt bekymrad över klimatkrisen, ser den som avgörande.
Kanske är de inte lika många som de SD-konverterade männen.
Kanske är deras perspektiv nedprioriterat.
Vänsterpartiets allt tydligare riktningsförändring sammanfaller med en massiv backlash mot klimatrörelsen, ja, mot själva inställningen att vi måste göra något för att bromsa utsläppen, att det inte kan vänta. Det finns många exempel. Som hur högerpartierna piskat Miljöpartiet, under närmast komplett och tillåtande tystnad från såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna.
Så en slutsats skulle kunna vara:
Vänsterpartiet orkade inte hålla linjen.
Nooshi Dadgostar har naturligtvis rätt i att överdrivet individfokus är en katastrof, att det som mest leder till förlamande ångest och alltid till politisk passivitet (nej, det är ingen slump att ett oljebolag utvecklade den första klimatkalkylatorn för privatpersoner). Men med den hållningen måste politiken kompensera med investeringar som gör skillnad. Görs det i senaste budgeten? Nej. Nästan tre gånger mer än regeringen. Men tyvärr är regeringens klimatbudget – tolv miljarder – ett skämt.
Hoppas det blir bråkigt idag. Hoppas att Cementa lyfts upp igen. Där körde partiledningen över riksdagsgruppen.
”Vi vill bygga vindkraftverk. Vi vill bygga ut järnvägen. Vi vill bygga energieffektiva bostäder. Och då behöver man tyvärr i läget som är betong”, sa Ulla Andersson till Dagens ETC.
Ett eko från branschorganisationerna.
Ett frånsteg vad gäller partiprogrammet som slår fast att miljö går före ekonomi i ett skarpt läge.
Pragmatiskt.
Väldigt pragmatiskt.
Nooshi Dadgostars strategi kan säkert gynna Vänsterpartiet, räknat i röster.
Men hur påverkas debatten?
Och möjligheten för något parti att söka stöd för omställande klimatpolitik?
Och risken att klimaträttvisa blir den senaste undanflykten, ett argument för att göra ingenting eller i alla fall alldeles för lite?
”Att förbättra klimatet genom att höja priserna är elitistiskt”, säger Johan Lundgren.
”Vanligt folk måste ha råd att resa.”
Han är vd på flygbolaget Easyjet.
Jag undrar om Nooshi Dadgostar skulle säga att han har fel.
