Andreas Gustavsson: Hur många journalister ska Israel få mörda?

Det är en anskrämlig provokation Benjamin Netanyahu håller på söndagen presskonferens. Han säger att han gett IDF order att släppa in fler utländska – då inbäddade – journalister. Han säger i samma andetag att New York Times ska stämmas för sin rapportering. Och därefter mördas ett helt team från Al Jazeera, när de arbetar i Gaza. 

Det är inget misstag. 

Israel påstår att kanalens reporter Anas al-Sharif har fungerat som stridande för Hamas, att journalistiken bara varit en täckmantel. Som bevisning anförs oklara underrättelseuppgifter. 

Hans rapportering har varit enastående, modig och häpnadsväckande uthållig. 

Precis som vanligt. Israel begår massmord på journalister som bevakar folkmordet. Hundratals har likviderats. Alltid med samma tunna soppa om att de i själva verket är terrorister som agerar på uppdrag av Hamas.

Det går att tycka olika om Al Jazeera som avsändare, också om Anas al-Sharif. Min personliga uppfattning är att hans rapportering varit enastående, modig och häpnadsväckande uthållig. 

Han visste sedan länge att Israel ville döda honom. Kampanjen mot honom har varit så illvillig att pressfrihetsorganisationen Committee to protect journalists (CPJ) bara häromveckan varnade för att hans liv var i akut fara. 

Anas al-Sharif hade förberett ett sista meddelande, att offentliggöra om Israel skulle lyckas.

”Om ni läser det här har Israel lyckats tysta min röst”, står det i meddelandet som publicerats bland annat på X.

Israel måste möta en oerhört skarp kravställan.

Mörda inte journalister.

Och lägg fram bevis i samtliga fall där journalister anklagats för terrorism. Riktiga bevis. Som kan granskas av oberoende part.

Till dess gäller kända fakta.

Det vill säga att Israel är en skenande skurkstat som systematiskt rensar Gaza på journalistisk bevakning, högst sannolikt för att försvåra dokumentation av de brott mot mänskligheten som sker dagligen och tilltagande.