Lotta Ilona Häyrynen: Hör du dig själv, Isabella Löwengrip?

Moderaterna har kallat in entreprenören och influencern Isabella "Blondinbella" Löwengrip för att rädda sitt kvinnliga väljarunderlag. Statistiken är obönhörlig: kvinnor flyr högern som aldrig förr. Förra valets nyord blev "Magdamoderater", det vill säga högutbildade storstadskvinnor som lämnade borgerliga partier för att istället bli socialdemokrater.

Frågan är hur bra Isabella Löwengrip kommer att bli på att lyssna på de kvinnliga väljarnas behov – hon verkar nämligen inte ens lyckas höra vad hon själv säger. Det började med en intervju i Dagens Nyheter. Där menade hon att kvinnor behöver "förstå" hur en regeringsbildning funkar, att Moderaterna ju måste samarbeta med SD eftersom man inte har 51 procent i väljarstöd.

Många kvinnor reagerade, ingen gillar nämligen att bli klappad på huvudet på det sättet. Särskilt inte högutbildade kvinnor som möts av den typen av infantiliserande kommentarer för jämnan.

Löwengrip gick ut och försvarade sig. DN hade fulklippt henne, menade hon. För Aftonbladet fick hon chansen att förtydliga sitt uttalande och säger då istället att många kvinnor "röstar mer emotionellt än strategiskt”. Kvinnor har en ”emotionell känsla som säger stopp" inför Moderaternas SD-samarbete.

Vi får hoppas att ingen tagit in Löwengrip som rådgivare inom kriskommunikation. Gropen hon började gräva åt sig själv hos DN blev bara djupare i Aftonbladet. Andra högerinfluerare har till och med kallat hennes uttalanden för "internt sabotage".

Samtidigt pratar Isabella Löwengrip helt enligt en allenrådande moderat självbild. De är partiet som är "bra på hjärna" men "sämre på hjärta". Därför är man oftare männens parti än kvinnornas. Det står till och med i deras valanalys. Kulturjournalisten Anna Andersson har med bravur gått igenom hur märklig den borgerliga uppdelningen mellan känsla och rationalitet egentligen är i praktiken. I Löwengrips logik kan det alltså framstå som "sakligt" eller "strategiskt" att gå emot remissinstanser och experter.
Samtidigt som vård, skola, omsorg sorteras in som emotionella krav på politiken, hur mycket forskning än skulle styrka att jämlika välfärdssamhällen är de bästa samhällena för alla.

Isabella Löwengrip gör nog bäst i att rikta blicken mot sina egna. När STs ordförande Britta Lejon deltog i en manifestation mot barn i fängelser valde civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin att offentligt misstänkliggöra henne. Resultatet blev att hon fick en hatsvans efter sig. En direkt följd av att en minister använde sin makt för att angripa en kvinna som försvarade sin profession och den expertkompetens som regeringen kört över genom lagstiftningsprocessen.

När barnmorskor i Malmö larmade om strävt papper på mjuka nyförlösta barn på grund av alla besparingar i vården möttes de av en direkt hånkampanj från högern på nationellt plan. Barnmorskorna ljög eller hade fått sin egen arbetssituation om bakfoten, menade man. När det visade sig att dessa högutbildade kvinnor visst hade koll på vad de pratade om möttes de istället av tystnad.

Och kanske är det utifrån en känsla som man reagerar på bristfällig vård av försvarslösa spädbarn, men ingen kan väl tro att ett bättre samhälle byggs av empatilösa människor som tycker att en sådan situation är okej?

Löwengrip menar att kvinnor borde glädjas av att få 300 000 kronor skattefritt på ISK, men Magdamoderaterna verkar även se igenom den typen av mutor:

Skattesänkningar går till några få, medan resten av samhället halkar efter. Det är enkel, saklig matematik.