Det röktes överallt. I bilen, med en liten springa i fönstret öppen och med barnen i baksätet. I parker, på lekplatser och framför allt på krogen. För att inte tala om i hemmen, men där får ju folk ändå göra vad de vill.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När jag började gå på krogen var rökning inte bara tillåtet utan rent av självklart. En utekväll började med att man luktade fräscht och slutade med att alla kläder behövde saneras från ingrodd röklukt. Det spelade verkligen ingen roll om man rökte själv – alla var rökare då, antingen aktivt eller passivt. Och de som arbetade på krogen då… ja, stackars dem.
2004, när rökandet på krogarna skulle stoppas skrek – och det förvånade väl ingen – tobaksbolagen rakt ut. Och arbetsgivarna i restaurangbranschen och deras företrädare i SHR (nu Visita) också.
Ett förbud mot rökning skulle nämligen, som så mycket annat (läs höjning av arbetsgivaravgifterna, flygskatt, höjda löner, krogmomsen, diskrimineringslag för krav på tillgänglighet i lokaler och så vidare) innebära den slutgiltiga döden för hela besöksnäringen. Lönsamheten skulle rasa. Och fler bråk var att vänta när rökarna skulle börja behöva tillrättavisas när de trots förbud antagligen skulle försöka sig på att röka inne ändå. Det sistnämnda oroade sig polisen för också.
Men det blev inte så illa ändå. Vad som hände var istället att alla krogbesökare slapp stinka rök efter en kväll ute. Vinsterna rasade inte. Och Mats Hulth, dåvarande vd för SHR, fick på ettårsdagen för förbudet gå ut och göra en pudel. Det där ”ohanterliga kaoset” han utlovat ett år tidigare kom inte.
I alla fall. Det är andra tider nu. Nu är det 2017 och det har varit rökfritt länge, i alla fall inomhus i restaurangbranschen och på några ställan till. Antalet rökare har minskat drastiskt. I höst väntas regeringen komma med en proposition i frågan om rökförbud igen och förhoppningsvis läggs det en rad behövliga förslag då, i riktning mot ett utökat förbud.
En statlig utredning som slutfördes 2016 slog fast att rökförbudet i tobakslagen borde utvidgas till att också gälla vissa allmänna platser utomhus, som uteserveringar, entréer till lokaler som allmänheten har tillträde till, perronger, busshållplatser, inhägnade idrottsarenor, idrottsplatser och lekplatser.
Det är angeläget. För även om det är gamla nyheter för de flesta så ligger rökningen bakom en rad hälsoproblem. Det handlar om otaliga sjukdomar. Lungcancer. Ökad risk för cancer i strupen, munhålan, urinblåsan, njurarna, magsäcken, livmoderhalsen och bukspottkörteln. Och ökad risk för att dö av hjärtinfarkt, stroke eller kronisk obstruktiv lungsjukdom, Kol.
Cigarettröken innehåller 7 000 ämnen. Många av dem är direkt skadliga för människor och ett 60-yal kan orsaka cancer. Barn får i sig de skadliga ämnena snabbare än vuxna.
För den som bryr sig mer om pengar än barn, hälsa, liv och allt det där andra så finns det gott om underlag att gå på ändå. En rapport av Cancerfonden, Skandia och Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi som nyligen släpptes visar att rökningen kostar det svenska samhället ungefär 31 miljarder kronor per år.
De sjukvårdskostnader som kan kopplas till just rökning uppgår till tio miljarder kronor per år. För att inte tala om det produktionsbortfall som beräknas vara en indirekt konsekvens av rökningen. Det ligger på lite drygt 19 miljarder, årligen.
Frågan om rökning på uteserveringar är en sådan som delar folk. På ena sidan finns tobaksbranschen, en drös liberaler som inte vill ha sin fria rätt att röka inskränkt och sätter det före andras ovilja att bli passiva rökare. På andra sidan finns en statlig utredning, ickerökare, forskning, sjukvården, barn och barnperspektivet, folkhälsan och fackliga organisationer. En rad opinionsmätningar visar också att det finns ett brett folkligt stöd för ytterligare rökförbud.
Det här ingen moralisttext. Alla får röka bäst de själva vill. Men då måste det också vara självklart att andra inte ska behöva röka, om än passivt, för det. Varken andra vuxna, restauranganställda som jobbar på uteserveringsställen, eller barn.
