Tanvir Mansur: Gängen rekryterar barn på grund av regeringens politik

När Tidöpartierna pratar om att de ska stoppa unga gängkriminella låter det ju behjärtansvärt. Men det finns ett problem. De har bidragit till att skapa den här situationen.

I en debattartikel i Expressen föreslår regeringen och Sverigedemokraterna att tillfälligt sänka straffbarhetsåldern från 15 år till 13 år. Det ska gälla under en femårsperiod för brotten mord och grova bombdåd. Regeringen har precis också gjort det möjligt för polisen att använda ”hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år”.

Men ingen pratar om varför de kriminella nätverken rekryterar yngre barn nu för tiden.

Dåvarande S-regeringen tog bort ungdomsrabatten 2021. Brottslingar mellan 18 och 21 år fick tidigare kortare straff, men nu är det slut med det. Ändringen började gälla den 1 januari 2022 och sedan dess har det signalerat för gängen att de inte längre ska värva någon mellan de åldrarna för att utföra sina brott. Då söker de sig längre ner i åldrarna.

Det är så vi har hamnat här. Vad händer om 13-åringar blir straffmyndiga? Risken är att gängen vänder sig till ännu yngre barn. Vad gör vi om nioåringar börjar utföra uppdrag åt de här nätverken? Hur lågt kan vi sjunka?

Polisen har länge velat ha hårdare straff för barn. Men det är inte lika populärt att prata om varför barnen blir rekryterade överhuvudtaget. Hur har vi skapat en sådan grogrund i samhället för att kriminella ska kunna övertyga barn och unga att söka sig till organiserad brottslighet?

I stället ska barnen bara låsas in. Helst ska nyckeln slängas bort. 

Kriminell är inte något man är, det är något man blir.

Vi vet att barn inte har lika starkt konsekvenstänk som vuxna. Att slänga in minderåriga i fängelse kommer inte göra att de lämnar ett kriminellt liv. Snarare tvärtom.

Tidöpartierna pratar om att bryta den kriminella livsstilen hos ungdomar. Men så fort du kapar en människas band till familj och icke-kriminella vänner genom att fängsla dem, så gör du raka motsatsen. Du cementerar en kriminell identitet och de enda vännerna som är kvar är de som sitter frihetsberövade med ungdomarna.

Kriminell är inte något man är, det är något man blir. Syftet med Kriminalvården är just att rehabilitera personer som har begått brott för att de ska komma ut som bättre människor. Men systemet är byggt för vuxna, inte barn.

Dessutom kan de här förslagen strida mot Barnkonventionen – som är svensk lag. Barnombudsmannen har tidigt avstyrkt förslaget om att frihetsberöva barn. FN:s kommitté för barnets rättigheter har vädjat till Sverige att inte sänka straffmyndighetsåldern och rekommenderar alternativ till fängelse för barn, som sluten ungdomsvård.

När den statliga utredningen Straffbarhetsåldern kom ut, var det otaliga remissinstanser som hade synpunkter med hänvisning till forskning. Sänkningen kommer inte fungera. Kritiken kommer från aktörer som Diskrimineringsombudsmannen, Statens institutionsstyrelse och Rädda barnen. Advokatsamfundet skriver i sitt remissvar till utredningen att:

”Lagändringarna har genomförts i snabb takt, utan möjlighet att utvärdera vilka eventuella konsekvenser som de kan innebära.”

Det är inte bara barn som har sämre konsekvenstänk, det har Tidöpartierna också. 

Det är inte mycket bättre hos oppositionen. Socialdemokraterna vill sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Under S-kongressen i maj var det flera kritiska medlemmar som lyfte att det inte var ett evidensbaserat förslag. Teresa Carvalho, rättspolitisk talesperson för S, svarade då till SVT:

”Vi kan inte låta avsaknaden av evidens hålla oss tillbaka från att göra allt som krävs för att vända den här utvecklingen”.

Ursäkta? Är det viktigare att göra något än att göra rätt?

Det har blivit en tävling till botten. Den regering som fängslar flest människor vinner. Hela samhället kommer förlora på det.