Andreas Gustavsson: Fritt fält för vänstern när högern satt sina sista slantar på Trump

Förra veckan mejlade jag ut en enkät till Dagens ETC:s prenumeranter, och för den som kan sina statistiska modeller: Nej, det här ska inte ristas i sten, knappt 3 600 av fler än 31 000 prenumeranter svarade, men se det som en skapligt larmande signal om hur många läsare uppfattar det som händer med USA, och därmed med Nato, och därmed med långtgående avtal som Sverige tecknat för att ge amerikansk militär access till våra baser.

Sju av tio tycker att det var fel beslut att ansluta till Nato.

Åtta av tio tycker att det DCA-avtalet ska rivas upp.

Åtta av tio tycker att USA inte längre är en demokrati.

USA betraktas som ett ungefär lika stort hot mot freden som Ryssland.

Det är anmärkningsvärt. 

Samtidigt ser jag att fyra av tio anser det vara nödvändigt att kraftigt rusta Sverige militärt för att, bland annat, minska beroendet av USA.

Värt att notera för den som står redo att avfärda hela det svarande kollektivet som naiva pacifister som alltid avskytt tanken på Nato och vars enda försvarsinstinkt är att lägga sig ner och agera dörrmatta åt Vladimir Putin eller vem som nu kan tänkas kliva över tröskeln.

Själv tror jag att en svensk vänster som vill vara relevant för många inte kan slarva med sin säkerhetspolitiska analys. Förutsättningarna skrivs om i realtid. Det är orostider. 

Jag är övertygad om att en modern och intellektuellt rörlig vänster – alltså den sort som exempelvis förstår att Ukrainas öde inte handlar om något slags stressreaktion från stackars mobbade Ryssland – har alla möjligheter att göra stor skillnad för debatten, och även för säkerhetspolitikens vägval. 

Högern står ju svarslös. 

Den har satt sina sista slantar på att diktatorämnet i Vita huset inte ska genomföra det han säger att han ska genomföra, trots att han gång på gång visar att han brukar genomföra precis det han säger han ska genomföra. 

Samtidigt accepterar högern förbluffande snabbt teorin att det vi ser nu är det yttersta beviset för att den regelbaserade världsordningen är en vingklippt duva i fritt fall, snarare än att identifiera en historisk öppning för bredare allianser och uthållig diplomati. 

Delar av högern verkar till och med välkomna utvecklingen. För vad är mindre vänsterflum och mindre ”woke” – detta sensationellt infantila begrepp för allt gott som skett mänskligheten sedan vi lärde oss gå på två ben – än en kraftmätning mellan 70-plusfarbröder som samlas kring idén om multipolaritet, det vill säga att planeten styckas till små grytbitar under hot om dominans och våld. 

Högern verkar inte förstå Donald Trump. Alls.

De kommer nog aldrig att förstå honom, eller någon annan fascist, om den inte har hammaren och skäran svajande i fonden, eller uppträder med islamistiska skäggvispor. 

De kommer heller aldrig att kunna uppdatera sin förståelse av imperialism. Eller ens känna igen imperialism. För att inte tala om hur denna samverkar med kapitalism, som vampyrens två vassa hörntänder.

Fritt fält för vänstern!

Vem ska annars arbeta för att Grönlands framtid inte blir att sättas i press mellan en gammal och ny kolonialmakt?

Vem ska annars starta dialog med de progressiva amerikanska krafter som är sista försvarslinjen mot det trumpska anfallskriget (hej, Mamdani)?

Vem ska annars rusta Sverige på ett sådant sätt att drönare inte läggs till på bekostnad av sjukhusplatser?

Vem ska annars knyta de kontakter som krävs för att, om möjligt, förhindra att Tyskland, Frankrike och Storbritannien slukas av högerpopulism (hej, Sveriges rödgröna opposition, kan ni inte dela era erfarenheter av att misslyckas att framlägga ett alternativ som stänger för högerpartier som premierar förmögna och skyller på invandrare när populasen undrar vad fan som händer).

Till exempel.

Dagens ETC ska göra vad vi kan. 

Vi har 241 dagar till valet. 

Vrida och vända, pröva alternativ. Med ingången att vi just nu befinner oss i det mest utmanande säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. 

En konsekvens kan naturligtvis komma att bli en avsevärd högerdragning, mot det auktoritära och nationalistiska och deterministiska. Men nej, det ska inte hända. 

Vänstern har kapacitet att kliva ut ur onda cirkeln. 

Bara vänstern har denna kapacitet.