Maria-Pia Boëthius: Fredsfest en gåva till en orolig värld

Vi skulle ha kunnat fira ett historiskt, världsunikt och glädjerikt jubileum i Sverige i år. Vi skulle ha kunnat bjuda in hela världen till jättefest och symposier och djuplodande samtal, en olympiad i försoning där vi själva fått stå överst på prispallen. Vi skulle ha kunnat anordna ett eftertankens jubelevenemang av ett slag som världen verkligen behöver just nu. Hallå värld! Stopp – och belägg. Kom till Sverige och låt oss tala ut mitt i stormens öga! Ett pr-evenemang som vida överstigit Nobelprisets goodwill.

När jag skrev min bok om andra världskriget upptäckte jag att Sverige var det land på jorden som haft den längsta fredsperioden i världshistorien. Vi ”tävlade” med Schweiz, men Schweiz hade en ”kantonskärmytsling”, ett småkrig mellan två kantoner 1848. Vårt sista krig var 1814, då vi tvingade in Norge i unionen med Sverige. Härförare var en av Napoleons generaler, Jean-Baptiste Bernadotte, som tack vare franska revolutionen och Napoleons reformer kunnat stiga från småborgare till general, och utsetts till kung av Sverige. Jag minns att jag räknade på fingrarna och insåg att 2014 har Sverige haft fred i 200 år – något fullkomligt enastående som säkerligen kommer att firas med pukor och trumpeter. Tänkte jag då.