I artikelserien Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning har Supermiljöbloggen granskat Timbros inflytande över klimatpolitiken. Tankesmedjan har de senaste åren nysatsat på området, bland annat genom utbildningen Klimatliberalerna. Målet är en grön omställning genom fri marknad, stärkt äganderätt och internationella insatser.
Det är ingen vacker bild som målas upp i granskningen. Timbro har kopplingar till en mängd internationella institut och nätverk som finansieras av fossilbolag. De fossila intressenterna, däribland Shell, Exxon Mobil och bröderna Koch, har lagt miljarder på att sprida desinformation i klimatdebatten. Förvillandet genomförs bland annat genom betald ”forskning”, forskning som Timbro inte är sena med att hänvisa till i sina egna rapporter.
Timbro har även en lång historia av medarbetare som tonar ner allvaret i klimatkrisen. Profiler kallar ”klimatalarmism” ett större hot än klimatförändringar, hänvisar till kända klimatförnekare och menar att Paristavtalet är för dyrt. Sådana uttalanden borde hejda vilken sansad publicist som helst. Men istället får flera av dessa profiler, som Lydia Wålsten och Janerik Larsson (som också är rådgivare åt en fossilkopplad PR-byrå) räkmacka in på Svenska Dagbladets ledarsida. SvD Ledare dryper av Timbrokopplade personer, som tillsammans med välkända förvillare som Björn Lomborg och Michael Shellenberger sprider vetenskapsförnekelse i landets näst största morgontidning. Som grädde på moset kompletterar Svenskt Näringsliv mediestrategin med dold och hetsande opinionsbildning i sociala medier samt vinklade granskningar av mediernas miljöbevakning.
Den snedvridna opinionsbildningen ger utslag i politiken. Supermiljöbloggen kan bland annat berätta hur Timbroanknutna personer på uppdrag av olje- och gasbolag sinkat EU:s klimatpolitik.
Fossillobbyisterna är skickliga. Timbro och Svenskt Näringsliv har byggt ett ekosystem av påverkan där en stor grupp personer ledigt rör sig mellan tankesmedjor, ledarredaktioner, fossilsponsrade PR-byråer och borgerliga partikanslier.
Jag tvivlar inte på att det finns Timbroanslutna med gott uppsåt. Som inser vidden av klimatkrisen och arbetar engagerat med de marknadsinriktade verktyg som står dem till buds för att snabba på utfasningen av fossil energi. Tankesmedjan vill till exempel slopa subventioner till fossila bränslen, ett bra förslag.
Men trovärdigheten håller inte för fem öre. Det går inte att med ena handen prata om en grön liberal omställning, och med den andra handen sprida klimatförvillande opinionsbildning med usel transparens om bakomliggande fossila intressen. De köper åsiktsspridning med kraft nog att påverka hela samhällsdebatten om klimat, energi och miljö. Det är ett allvarligt demokratiskt problem. Jag tror knappast att gemene medborgare ens vet vad en tankesmedja är, än mindre vilket enormt inflytande de kan ha över det politiska landskapet.
Om Timbro och Svenskt Näringsliv vill ha någon form av trovärdighet måste de rensa upp i leden. Och tills fossilkontakterna, förvillarna och fördröjar-argumenten förpassats till papperskorgen måste vi i medierna bli mycket bättre på att granska vilka intressen som egentligen formar klimatdebatten.
