Somar Al Naher: Försäkringskassan struntar i de sjuka

Försäkringskassan är vår minst populära myndighet. Bara Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar längre ner i förtroendemätningar.

Ingen kan vara förvånad. Försäkringskassan möter några av landets mest utsatta människor men uppträder som en nitisk militär kontrollstation.

Nyligen kunde vi läsa om Jessica Hansson som efter en stroke fick svårt att prata och röra sig. Trots det tyckte Försäkringskassan att hon borde jobba heltid. Efter två års kamp i rätten vann hon mot myndigheten.

I höstas berättade Leif i Sveriges Radio att han har blodcancer och tumörer som sprider sig. Trots det bedömde Försäkringskassan att han sannolikt kan klara av jobb som inte kräver att han behöver stå upp i långa perioder eller där han kan variera arbetsställning.

Sådana här fall är mer regel än undantag. Läkarkåren är fly förbannad på handläggare på Försäkringskassan som saknar medicinsk kompetens och ska sätta sig över läkarnas bedömningar.

Och om relationerna inte redan var usla innan, lär de inte bli bättre framöver. I somras läckte ett internt dokument från Försäkringskassan som syftade till att myndigheten skulle börja polisanmäla läkare som misstänks ha fuskat med sjukintyg. Något som väckte starka reaktioner och oro bland läkare.

Men det stannar inte där. I veckan tog regeringen emot en utredning som föreslår att myndigheten ska ges utökade ”brottsbekämpande befogenheter”.

Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) såg mycket nöjd ut på presskonferensen och sade att ”Om vi går vidare med den här typen av förslag skulle Försäkringskassan bli en slags bidragspolis”.

Så nu ska Försäkringskassans personal inte bara lajva läkare, nu ska de också leka polis.

Egentligen är det inte de anställdas fel. Myndigheten styrs av politiska mål.

Sjukförsäkringen är i sig märkligt konstruerad. Efter 180 dagars sjukskrivning kan den som är sjuk bli av med ersättningen om arbetsförmågan anses räcka till ett annat arbete. Då prövas man inte längre mot sitt eget jobb utan mot hela arbetsmarknaden.

De hårdare reglerna infördes 2008 under Reinfeldt-regeringen som en del av den så kallade rehabiliteringskedjan, med syftet att få ner sjukskrivningarna i Sverige till varje pris. Och den som blev ansiktet utåt för de inhumana reglerna var Ulf Kristersson (M) under sin tid som socialförsäkringsminister.

År 2021 lättades reglerna något så att fler skulle få tid att rehabiliteras och återgå till sitt ordinarie arbete. Men nu diskuterar regeringen återigen hårdare krav.

Visst är det problem att det fuskas varje år, men att Sveriges minst omtyckta myndighet ska agera polis är bara galet.

Samtidigt är det inte bara mottagarna som gör fel. En granskning från Inspektionen för socialförsäkringen visar att många av Försäkringskassans återkrav av sjukpenning och föräldrapenning brister. I en genomgång av 202 beslut fanns problem i sex av tio fall, och inom sjukpenningen var siffran hela 74 procent.

Den vanligaste bristen var att myndigheten inte ens förklarade varför utbetalningen ansågs vara felaktig. I över hälften av ärendena saknades en tydlig motivering, vilket gör det svårt för den enskilde att förstå beslutet eller om det går att överklaga.

Problemet i debatten om Försäkringskassan är att fokus riskerar att hamna på fusket i stället för på att trygghetssystemet inte fungerar som det är tänkt.

Mardrömmen vore om regeringen lyckas flytta hela samtalet till hårdare tag och bort från de sjuka.