Henrik Jalalian: Falafel skrämmer Peter Kullgren – då blir han hela Sveriges curlingpappa

Genom alla tider har ungdomar klagat på skolmaten. Men nytt är att detta gnäll tas på allvar av vuxenvärlden – till och med av politiker på högsta nivå.

Landsbygdsminister Peter Kullgren skriver på Facebook att han vill sätta stopp för ”tvångsvegetariska luncher” i skolan. Vad han menar med ”tvångsvegetarisk” är att skolor vissa dagar inte har någon kötträtt till lunch. Han lovar att arbeta för att det alltid ska finnas ett köttalternativ.

Som om det inte i alla tider funnits ”vegetariska” dagar. Själv minns jag med viss nostalgi när man fick pannkaka eller potatisbullar i skolan. Tittar man igenom gamla tiders skolmatsedlar ser man att det ofta var flera köttfria dagar i veckan även på 1960-talet.

Men ministern bryr sig inte om den saken. Han skriver istället gripande om ”tonårskillar som helt avstår från att äta ordentligt eftersom de tvingas välja mellan vego och vego. Föräldrar som skickar med matlådor eller matpengar på de vegetariska dagarna eftersom de vet att barnen annars inte får i sig tillräckligt.”

Detta är väl vad man kan vänta sig när ”generation curlingförälder” tar plats i Rosenbad. Tonårskillar som inte äter maten de erbjuds? Föräldrar som skickar med matpengar för att barnen inte får äta kött varje lunch?

Om detta är nivån på dagens unga och deras föräldrar är det lika bra att barnafödandet är lågt. Maken till bortskämdhet har jag aldrig hört talas om.

Ministern skriver vidare i sitt inlägg om ”flickors järnbrist” och att ”tonårspojkar är i en intensiv tillväxtfas med stort energibehov. Att då mötas av en meny som man inte upplever som mättande eller tillräcklig får konsekvenser. Detta är inte enstaka berättelser. Det är ett mönster.”

Kött eller inte – någon brist på känslosås lider ministern i vart fall inte av. ”Upplever” som tillräcklig? Vi har en regering som anser att 13-åringar är mogna nog att sättas i fängelse men som samtidigt är så ömtåliga att de inte kan äta falafel utan att få matpengar hemifrån.

Faktum är att all forskning visar att det naturligtvis går att tillgodose både järn och energibehov med vegetarisk kost. När det dessutom handlar om en kost där kött redan erbjuds flera dagar i veckan gränsar ministerns påstående till desinformation. Du hittar inte en dietist i världen som menar att en eller två köttfria luncher i veckan skulle leda till järnbrist.

Regeringens syn på föräldraansvar kunde inte bli mer schizofrent. Föräldraansvaret gäller hundraprocentigt när barn hamnat i gängkriminellas klor, då får föräldrarna skylla sig själva och ska kunna vräkas från sina bostäder. Men medelklassens föräldrar är tydligen helt handfallna när det gäller att få i sina egna barn järn om de inte erbjuds blodpudding varje dag i skolan?

Det förtjänar också att påminnas om att svenskarnas konsumtion av kött har ökat med 26 procent sedan 1980 – från 64 till drygt 80 kilo per person och år 2024. Att minska på köttet i skolan handlar alltså inte om något särskilt nytt eller radikalt (miljöpartisk symbolpolitik som ministern kallar det) – utan om att återgå till tidigare generationers mer återhållsamma köttätande. 

Slutligen kan jag inte låta bli att notera Kullgrens totala övergrepp på svenska språket. Han skriver att vegetarisk mat är ”plakatinriktad klimatpolitik där symbolvärde går före barns faktiska behov.”

Så fort Tidöpartierna kommer dragandes med begreppet  ”symbolpolitik” vet man att betydelsen är den omvända – att de själva är i full färd med att föra fram ett populistiskt utspel i syfte att undergräva fakta.

Att vi behöver minska köttkonsumtionen för att klara klimatgränserna är inte vetenskapligt kontroversiellt. Man undrar ju vad Kullgrens mer effektiva plan för att minska utsläppen från köttet är? Regeringens facit när det gäller minskade utsläpp är ju som alla vet knappast något att inspireras av.