Gunnar Rundgren: EU-kommissionens nya kläder

Sällan har en EU-rapport varit så efterlängtad. Mario Draghi, tidigare chef för Europeiska centralbanken, hade i uppdrag att visa hur EU skulle bygga ekonomiska muskler för att kunna mäta sig med tungviktarna USA och Kina. Det har varit många positiva reaktioner på förslagen om ökad produktion och åtgärder som ska stimulera innovation och digitalisering samt lägre energipriser. Samtidigt är de flesta av EU:s medlemsländer skeptiska till de massiva satsningarna som föreslås, särskilt som de delvis ska finansieras av EU-upplåning.  

Det som egentligen gör rapporten intressant är den världsbild som den reflekterar – och frågorna som inte ställs. Rapportens största brist är att den bygger på grundantagandet att ekonomisk tillväxt, internationell handel och internationell konkurrenskraft har någon sorts egenvärde. Vi får exempelvis lära oss produktiviteten i amerikansk hälsovård har ökat mycket mer än i EU. Men betyder det att amerikansk sjukvård är bättre? Nej, det betyder bara att den omsätter mer pengar per anställd, vilket är själva definitionen av produktivitet. Varför diskuteras inte att många amerikaner står utan sjukvård i samma veva?