Johan Jenny Ehrenberg: Det här är den verkliga svenskheten

Att följa svensk politik och debatt kan kännas som att stå i ett lerigt dike och förtvivlat försöka få stövlarna att följa med fötterna när man ska klättra upp. Det sega och dyiga försöker hålla fast en på en plats där man inte vill vara.

Jag tänker på den bilden när en politik byggd på lögnaktiga påståenden sprids och förstör debatten. Oberoende om det handlar om ekonomiska lögner om arbetslösa som lever lyxliv med sina många barn eller när någon hotar att ta bort medborgarskapet för de vars vandel man inte gillar.

Dyigheten segar sig fast.

Men det finns en enkel stege som kan ta oss ur det där. Den består av Sveriges grundlagar och när någon citerar dem blir diskussionen ofta klarare. Ola Larsmo spred nyligen Regeringsformens andra paragraf och den är värd att läsa. Den berättar nämligen vad det innebär att vara svensk. Läs själv:

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. 

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”

Det här berättar både vad det allmänna ska göra för medborgarna, men också vad vi gemensamt kommit överens om att vara.

En riktig svensk kan inte vara rasist.

En riktig svensk kan inte vara homofob.

En riktig svensk kan inte diskriminera andra.

En riktig svensk kan inte hindra religionsfriheten.

En riktig svensk kan inte vara emot jämlikhet eller yttrandefrihet eller jämställdhet.

Det diskuteras numera ganska ofta vad det betyder att vara svensk.  Ytterhögern definierar det som att inte vara som invandrare, men det stämmer inte. Grundlagen ger istället en positiv skildring av vad det innebär att vara svensk. 

Man har naturligtvis rätt att tycka att grundlagen har fel, men då ställer man sig också utanför den gemensamma grundlagens definition av hur vi ska vara: ett folk som inte diskriminerar, ett folk som tar hand om varann.

Grundlagarna ger också politiken uppdrag som den inte kan vägra. De ger oss nämligen rättigheter. 

För den som vill ha en debatt fri från lerig dynga finns det alltså mycket att hämta i själva grundlagarna.

Det allmänna ska hjälpa oss att få bostad och arbete – det är egentligen omöjligt för kommuner och stat att lämna det ansvaret till ”marknaden”. Om folk inte har någonstans att bo så är det politiken som är ansvarig och har gjort fel.

Om arbetslösheten stiger kan man inte skylla på inflationen eller på att folk inte konsumerar tillräckligt. Ansvaret för att trygga rätten till arbete är politikernas.

På samma sätt kan man inte kräva att medborgare måste tala svenska. Däremot är det en rättighet att få lära sig svenska genom att man har rätt till utbildning. Det är skillnad på skyldighet och rättighet.

För den som vill ha en debatt fri från lerig dynga finns det alltså mycket att hämta i själva grundlagarna. En sak jag själv fäste mig vid är att de som idag lägger förslag om att utvisa människor de ogillar, eller rentav ta ifrån dem medborgarskapet, faktiskt bryter mot själva grundlagen.

Där står nämligen såhär: 

”Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap.”

Om man blivit svensk, genom födsel eller genom att man fått svenskt medborgarskap, så gäller det för alltid.

Eller som Migrationsverket förklarar på sin sajt: 

”Frågan om huruvida ett svenskt medborgarskap kan återkallas eller inte väcker ofta debatt. Det svenska medborgarskapet skyddas av en av våra fyra grundlagar och är därigenom oåterkalleligt. Det gäller även om man har begått brott eller på annat sätt inte har levt ett skötsamt liv.”

Vi svenskar har helt enkelt ett gemensamt ansvar för alla svenska medborgare och kan inte outsourca det till någon annan nation.

Och att lägga stora pengar på att locka människor att ”återvandra” är en märklig dumhet, eftersom en svensk medborgare alltid har rätt att komma tillbaka. Det är olagligt att hindra hen att resa in i riket.

Det här är förstås något som högern, inte minst SD, struntar i – för att få klafsa runt i dydiket ännu en stund. Men vi andra bör veta att så gör inte en riktig svensk.