Johan Jenny Ehrenberg: Det finns bara en sak som gör att fler vill skaffa barn

Det intressanta med att så få barn föds är att alla nationalister men även nyliberaler haft helt fel om vad som gör ett land rikt och utvecklande. Det är bevisat och inget att diskutera – och beviset består av det enkla faktumet att länderna har för få bebisar.

I årtionden har de diskuterat människor som en kostnad, som ett problem. 

Invandrare anklagas för att kosta samhället pengar, pensionärer anklagas för att vara en börda. Arbetslösa anklagas för att vara en kostnad och ensamstående föräldrar är bidragsberoende och hela grundtesen för dessa enfaldiga påståenden är att färre människor gör ett samhälle rikare.

Ja, på riktigt. 

SD tror att om färre bor i Sverige blir de som är kvar rikare.

Nyliberalen tror att om de fattiga får mindre blir landet rikare.

Nu spricker de här ekonomiskt felaktiga påståendena som ballonger på ett barnkalas, verkligheten visar sig mitt i dansen. Den stora skräcken för världens forskare och politiskt kunniga är inte att vi är för många människor, myten om ”överbefolkning” har vänts till sin motsats.

Snabbt, ja rasande snabbt, minskar befolkningarna i stat efter stat genom att det föds för få barn och genom att för få invandrare välkomnas till världens rika länder.

Ekonomi är nämligen i grunden något väldigt enkelt.

Den enda verkliga rikedomen är människor.

När en nation ökar i befolkning så blir hela nationen rikare.

När befolkningen minskar blir alla fattigare.

Det verkliga värdet i ett samhälle är nämligen inte råvaror, eller energi eller ny AI. Det verkliga värdet är bara om det finns människor som kan använda, utveckla och ständigt förbättra det vi gör.

Att rikedomen sedan fördelas orättvist är ett politiskt problem som går att lösa.

Men inget samhälle klarar sig i längden genom att man blir stadigt färre.

Sydkorea kommer minska snabbt.

Kina kommer halveras.

Turkiet kommer minska lika fort som USA.

Ungern kommer försvinna.

Sverige kommer inte växa då invandringshatet från högern gör antalet unga vuxna allt mindre.

Norge kommer trots sina enorma oljerikedomar bli fattigare. Du läser rätt. Färre norrmän ger på sikt lägre utveckling, hur mycket olja som än pumpas upp. Man kan tillfälligt bada i pengar men om inget skapas av dem som gör landet kreativt och skapande och därmed rikare, så betyder oljan inget när befolkningen krymper.

När tidningen Economist räknar på den globala befolkningsutvecklingen får man en kurva som inom några årtionden vänds nedåt och om 60 år är mänskligheten inte fler än idag. Åtta miljarder. Och sjunkande! Såvida inte mänskligheten ändrar sig snabbt och vill bli fler. Men varför skulle folk vilja det?

Hela den borgerliga ekonomin har i grunden fel och felet beror på att man räknar pengar, finansiella tillgångar, istället för att räkna reala tillgångar. Det kvittar hur mycket pengar ett land har om man inte har en befolkning som använder resurserna som finns och skapar mat, energi, utveckling och ny forskning.

Den dummaste politiken, den som borde få Nobelpris i dumhet om det fanns ett sådant, är förstås Kinas enbarnspolitik som ledningen tvingade på medborgarna på 90-talet. Idag straffar den sig då det är svårt att få anden att hoppa in i flaskan igen. Anden, det är alltså kvinnors rätt till ett jämlikt liv. Precis som diktaturen i Iran misslyckas med att få kvinnor att acceptera mullornas klädtvång, så kan Kinas diktatur inte tvinga unga par att bli föräldrar utan att riskera en revolt som skakar hela utvecklingen.

Det finns faktiskt en filmserie om det här. En amerikansk trilogi i Marvels universum där den stora boven heter Thanos och som vill rädda universum genom att halvera alla levande varelser.

Bara då tror han (och de rätt enögda manusförfattarna) att fattigdom och krig kan försvinna. ”Infinity war” ska rädda universum.

Men i själva verket är ju universum oändligt. Det finns inga gränser och inga begränsningar mer än de som okunskap och enfald skapar. Precis som mänskligheten kan utvecklas utan gräns kan universum erbjuda plats för alla tänkande varelser. 

Mycket kan bli mer.

Ja, mycket måste bli mer men inte som i dagens kapitalistiska nationer där mycket går till några få och de flesta får det sämre och jobbigare. Otrygga par skaffar inte barn.

Frihet, jämlikhet, systerskap är därför det enda som kan skapa en utveckling för världens rika stater.

Bara den kvinna som vet att hon får samma frihet och möjlighet att skapa sitt eget liv som män, kommer att skaffa barn i framtiden. Varken föräldraledigheter eller pengagåvor per barn från auktoritära samhällen fungerar. Hur mycket Viktor Orbán än lovade ”landets mödrar”, hur mycket Vladimir Putin än ger pengar till nyblivna mammor, så är det där kört utan frihet.

Det här är ju positiva nyheter för världens medborgare men obehagliga för den kapitalistiska ekonomin.

Om vi inte vill att världen ska krympa måste de som äger pengarna på jorden dela med sig med alla andra.

Förmögenhetsskatten blir plötsligt en god sak för allas överlevnad, en moralisk fråga, inte bara en budgetfråga.

Alla nationalister och nyliberaler har haft fel hela tiden.

När det ekar tomt på stadens lekplatser kan det vara försent att ändra politiken.

Mer barn behövs nu.