Det är inte kapitalismen som skapar frihet

Det var bra att Dagens ETC pratade allvar med Johan Norberg nyligen. Den nyliberala tänkaren visar i en intervju hur han sett den höger han lagt sitt hopp hos överge nyliberalismens alla grundpelare.

Segrarna som nyliberala tankar har sett har handlat om global rörelsefrihet, global marknad på de stora kapitalens villkor: ett frisläppande av kapitalets enorma kraft som samlats hos ett litet antal allt rikare ägare jorden runt.

Den extrema nationalism, kontrollapparat och korruption som samtidigt vuxit fram ingick inte i teorin – man trodde snarare på en politisk gemenskap mellan världens rika länder i olika liberala varianter. Världens diktaturer och korrumperade stater skulle omvandlas av globaliseringens kraft och bli en del av det politiska system som kallas ”väst”.

Nyliberalismens lockelse har varit frihetsropet. Men eftersom teorin har utgått från att en liten del av mänskligheten automatiskt kommer att befria de andra delarna (eftersom delad rikedom blir dubbel rikedom) blev friheten något helt annat.

I dag styr några få oljebolag och banker världens klimatpolitik. Denna verkliga makt i monopolisering och global marknad ville man aldrig se. Att Norberg i dag känner sig mer hemma hos vänsterns tankar kring frihet och rättigheter är alltså inte så underligt. Ingen som tänkt på frihet vill bli hopblandad med SD-styrda regeringar eller den hatfyllda Maga-politik som USA:s höger använder.

Men låt oss ägna en sekund åt hur det kunde bli så fel. Vad är det nyliberalismen missat i sin frihetspropaganda?

Lustigt nog är den författare som beskrivit kapitalismens enorma revolutionära kraft mest utförligt Karl Marx. Redan i det kommunistiska manifestet finns texterna om hur det gamla slås sönder och ersätts av en ny kraft, som enormt snabbt ökar tillväxt och produktion – nämligen kapitalismen. Ett system som äter allt och omvandlar allt och som drivs av skräcken att om kapitalägarna inte får mer och mer så hotas deras makt och därmed systemet.

Det är kapitalismens behov av expansion som gjort att globaliseringen genomförts av tvekande politiker (som förlorat nationell makt via den). Men det nyliberalismen inte har med i sin världsbild och teori är det som är marxismens grundtes, nämligen att samhället består av klasser – och det är i denna kamp mellan klasser som både de politiska systemen (välfärd eller rå ojämlikhet) och ekonomin formas.

Ser man inte klasserna så ser man inte varför saker förändras.

Alltså är det inte kapitalet som skapar jämlikhet eller frihet. Det är när klasser tilltvingar sig det (lönekampen bland annat, liksom arbetstiden, jämställdheten och så vidare) som samhället utvecklas. När klasskriget vinns av de besuttna händer motsatsen. Ser man inte klasserna så ser man inte varför saker förändras: som varför svensk fattigdom fördubblats under Tidöstyret, till exempel.

Det absurda är att vi nu lever i en värld där kapitalet är fritt och globalt och du kan flytta egendom och pengar överallt. Men människor utan pengar har inte rätt att bo var de vill, jobba var de vill eller utbilda sig var de vill. Globaliseringen gäller bara några få. Alla andra får betala för den lilla gruppens frihet.

Och Norberg har rätt i att den enda kraft som i dag försvarar friheten är de breda vänsterkrafter han ägnat sitt liv åt att debattera mot. Men den nyliberala teorin att om de riktigt rika får bli ännu friare och ännu rikare så skulle det också driva samhället framåt, så att de fattiga också fick mer, är ett påhitt utan fakta.

Den enorma utveckling vi sett de senaste 30 åren, där den globala fattigdomen minskat kraftigt, handlar framförallt om stater där klasskampen tvingat de ledande att fördela rikedomarna brett. Runt om i världen finns stater som gått från fattigdom och diktatur, till oligarki och ökat välstånd. Länder där de ledande måste utgå från att om folk inte får det bättre så krossas systemet.

Det bästa exemplet är här Kina, som med ett slags statlig kapitalism skapat den största och snabbaste tillväxten i mänsklighetens historia. Frihet för kapital har gått hand i hand med klasskamp och politiskt förtryck. Vietnam är nog nästa land som kommer sätta rekord på nästan samma sätt.

Nej, det är inte de globala bankernas frihet som skapat välstånd. Det är löntagarnas kamp kombinerat med kapitalägarnas jakt – där ny teknik och ny energi piskas fram i länder som inte har möjlighet att gå den fossila vägen, då den hejdar expansionen när kapitalägarna själva inte äger energin utan det mesta importeras. Det är inte en slump att just Kina blivit världens ledande omställningsland vad gäller energi och ny renare robotiserad produktion.

Man kan vända på den tanken. Det som verkligen störtar diktaturerna i Mellanöstern är inte amerikanska bomber över Teheran, utan klimatomställningen – där olja och gas blir värdelöst.

Om du nån gång undrat varför världens ledande ekonomier inte gör det vi vetat i 40 år att vi måste göra så finns svaret där. Utan oljeproduktionen dör det ryska, det iranska och det saudiska systemet omgående.

Nyliberalismens frihetsrop blev frihet för pengarna, och för några få – inget annat. Men vägen framåt kan bara vara mer frihet för alla, mer innovation, en globalisering som ger mänskliga rättigheter till alla.

De vansinniga krig vi ser idag, som ett folkmord inför allas ögon, handlar om en liten elit som desperat försöker bevara den makt de har. Den motmakt som finns är massdemonstrationer och nya politiska rörelser, men samtidigt den enorma tekniska revolution som ändrar villkoren för de många.

Det lustiga är att denna dröm – som borgerliga liberala tänkare nog delar – blir verklighet trots kapitalismen, inte tack vare den.

Idag är omkring 90 procent av all ny elproduktion förnybar. Just idag kostar svensk el ett öre eftersom vind och sol producerar utan nya kostnader. Jo, jag ska skriva mycket om den nya breda revolutionen framöver.

Nu inför sommarsemestern (det här blir min sista ledare på några veckor) vill jag avsluta med att berätta om det experiment vi nu genomför i ETC:s hus i Växjö. Ett av husen har nu ett stort batteri och kan därför leva på solel dygnet runt, varje dag. Om ekvationen går ihop kan vi göra detta ända fram till Oktober. Det betyder att huset sparar hundratusentals kronor i elkostnader. Drömmen om att göra egen el dygnet runt utan utsläpp blir verklighet.

Det lustiga är att denna dröm – som borgerliga liberala tänkare nog delar – blir verklighet trots kapitalismen, inte tack vare den. De små fickor av ett annat system som vi kan se litegrann över hela världen ropar om en annan frihet skapad med andra mål. Jag kallar det tillsammansmakt.

Hoppas nu att du får en god sommar.