Det är farligast att tillhöra arbetarklassen

Att de rikaste lever längre än de fattiga är inget nytt. Det finns så tydliga kopplingar mellan medellivslängd och inkomst att sambandet till och med har ett namn: den sociala gradienten i hälsa, där varje förbättring gällande exempelvis inkomst eller utbildning även förbättrar hälsan.

Men nu visar det sig att skillnaderna mellan hög- och låginkomsttagare i Sverige är större än man tidigare trott. De rika lever helt enkelt längre, medan de med låga inkomster dör i förtid.

Det slår man fast i en svensk studie, som undersökt sambandet mellan inkomst och livslängd under sex decennier. Sedan 1960-talet och fram till idag har det stadigt blivit sämre. Trots att de ekonomiska klyftorna minskade fram till 1990-talet – när man som bekant med hjälp av en stadig högerpolitik lyckades öka dem igen – så har ojämlikheten stadigt ökat när det kommer till livslängden.

Till Vetenskapsradion säger nationalekonomen Johannes Hagen, som är en av forskarna bakom studien, att skillnaderna är ”alarmerande stora”.

Bland män ser vi hur utvecklingen gått från att på 1960-talet ligga på ett glapp på 3,5 år, till att idag ligga på hela elva år. För kvinnor rör det sig i stället om en ökning från fyra till åtta års glapp.

Det mest provocerande, som borde få oss alla att koka över det faktum att politiken inte gör något åt det, är att det rör sig om för tidiga dödsfall som hade kunnat förebyggas. Det är ingen naturlag som säger att låginkomsttagarna ska dö i förtid.

I studiens resultat talar man också om en ”tredje faktor”, något som inte bara har med inkomst att göra men som ändå påverkar olika gruppers livslängd. I studien har man alltså undersökt ”låginkomsttagare” och den som är bekant med folkhälsomyndighetsspråk känner till det vanliga användandet av ”socioekonomiskt utsatta grupper”.

Men om vi lyfter blicken lite från alla dessa språkliga krumbukter för att slippa använda begreppet ”klass” är det uppenbart att det är vad det handlar om: Det är arbetarklassen som dör i förtid, och många av dödsfallen hade kunnat förebyggas.

Trots att året är 2025 är det på alla punkter farligt att vara arbetarklass.

Det handlar dels om livsstilsfaktorer som rör träning, kost eller alkohol- och tobaksvanor, dels aspekter kring boende och arbetsmiljö. Folkhälsomyndighetens årsrapport för 2025 visar att det är vanligare hos arbetarklassen att få sömn och vardag störd av trafikbuller.

Samma grupp lever dessutom i högre grad i områden med sämre luftkvalitet. Arbetarklassens barn utsätts därmed för mer luftföroreningar och drabbas oftare av astma eller andra sjukdomar. Alla dessa faktorer påverkar på sikt hälsan och kan leda till sjukdom och förtida död.

Addera då även arbetsförhållanden där kroppar och sinnen slits ut av tunga yrken. Och det faktum att det hittills i år har dött 36 personer på arbetsplatsen. De som gått till jobbet för att aldrig återvända hem igen är inte chefer eller generaldirektörer, utan i regel lokalvårdare, butiksarbetare, vårdbiträden eller yrkeschaufförer.

Trots att året är 2025 är det på alla punkter farligt att vara arbetarklass.

Sverige har ett folkhälsomål satt till 2048. Till dess ska hälsoklyftorna minska och att hälsan vara både god och jämlik. Forskarna bakom studien menar dock att det kommer vara svårt att nå, med tanke på att utvecklingen går i motsatt riktning.

Myndigheter och politiker kan fortsätta använda sina omskrivningar att sluta ta klassbegreppet i sina munnar och rapporter. Men en folkhälsopolitik som inte ser klass som en central aspekt innebär att arbetarklassen kommer fortsätta att dö i förtid.