Andreas Gustavsson: Det är en usel metod att göra hembesök hos utrikesministern

Att vara opinionsbildare i offentligheten är ingen mjuk resa när sociala medier och polarisering vrider upp tonläget. Det kan jag acceptera. Du ska vara beredd att ta ansvar för dina åsikter, att besvara frågor, att få dina argument prövade. Men det finns gränser. 

Ingen ska behöva leva med hat och hot, något inte minst kvinnliga journalister vittnat om blivit en malande kraft som bryter ned. En annan given sådan gräns är att ditt hem ska vara fredat. Annars kommer offentligheten att krympa. Priset blir för högt. 

Jag vet det av egen erfarenhet. Både som skribent och som chefredaktör, när kollegor utsatts för oerhört invasiva kampanjer och rena attentat som på allvar kryper under skinnet på partner och barn. 

Därför vill jag kategoriskt fördöma att Rojavakommittéerna enligt egna sociala medier utfört en aktion på Maria Malmer Stenergards (M) hemadress där man ”informerade hennes grannar” om att utrikesministern ”aktivt stöttat folkmordspolitiken”.

Jag kan förstå kritiken mot regeringens undfallenhet gentemot Israel.

Och kritiken mot hennes sätt att slänga Greta Thunberg under Benjamin Netanyahus auktoritära, desinformativa buss.

Jag delar kritiken.

Men metoden är genomusel, kontraproduktiv. 

Det finns inga ursäkter. Vidrigheterna i Gaza ger inte grönt ljus för att jaga politiker utanför yrkesrollen. Det måste gälla som princip. Nolltolerans. För det du är beredd att göra, kommer någon annan också vara beredd att göra mot dig. Om den utomparlamentariska vänstern inte klarar av att hålla den här gränsen kan vi nog föreställa oss vad det ger för mandat åt de högerextrema som från början föraktar allt som hör demokratin till och värdet av att folkvalda ska kunna utföra sitt uppdrag utan den personliga tryggheten raseras.