Det är enkelt att se för Sveriges industriledare.
Det är lika tydligt i andra delar av världen. Därför har investeringarna i kärnkraft i huvudsak skett i kärnvapenländer eller länder som kan misstänkas vilja utveckla kärnvapen. Elproduktionen med kärnkraft i världen var som störst 2006.
2021 var första året sedan 1980-talet som kärnkraften gav mindre än tio procent av världens elproduktion, och samma år som sol- och vindel gav mer än tio procent. 2022 passerade sol och vind kärnkraftens elproduktion också i det europeiska nätet, enligt Enappsys sammanställning.
I siffror kostar ny vindkraft i världen mellan 15 och 40 öre per kWh, och solel mellan 10 och 40 öre där den byggs. De största och bäst fungerande kärnreaktorerna i Sverige kan än så länge klara konkurrensen. Produktionskostnaderna i kärnkraftverken har, enligt offentliga årsredovisningar de senaste åren, legat mellan 20 och 35 öre per kWh. Existerande vattenkraftverk producerar ännu billigare.
Råoljan har kostat mellan 30 och 80 öre per kWh det senaste decenniet.
Förlåt alla siffror.
Men för elkonsumenter och företag som ska betala för elen är kostnaden viktig.
Reaktorbygget Hinkley Point C i England har svårt med lönsamheten trots att man är garanterade ett pris på 165 öre per kWh. Elen från den nya reaktorn vid Flamanville i Frankrike skulle, enligt franska riksrevisionens rapport 2020, kosta mellan 125 och 135 öre per kWh. Sedan dess har detta projekt blivit ytterligare försenat och fördyrat. Reaktorn Olkiluoto 3 kommer att producera ungefär lika dyr el om den fungerar efter 14 års försening. Kostnaderna har fördelats på ett komplicerat sätt mellan franska och finska skattebetalare och några privata företag i Finland. Elen från just inkopplade reaktorn Mochovce 3 i Slovakien som man började bygga 1987 är dyr, men svår att beräkna.
Det är aldrig meningen att kärnreaktorerna ska bli försenade och ge dyr el. Men det har alltid varit kärnkraftens problem. När Sveriges första kommersiella reaktor, liten och modulär, började byggas 1957 var planen att den skulle kosta 40 miljoner kronor och vara i drift 1961. Den togs i drift 1964 och hade då kostat över 200 miljoner kronor.
Det moderna exemplet på verkligt byggda små modulära reaktorer är Akademik Lomonosov-reaktorerna. När man började bygga dem 2007 skulle de vara klara 2010 och kosta sex miljarder rubel. När de togs i drift 2019 hade de kostat minst 37 miljarder rubel. Det blev därför bara två stycken.
Johan Ehrenberg beskrev 27 januari hur el från de första små modulära reaktorerna beräknas kosta mer än 100 öre per kWh redan redan innan man börjat bygga.
Förlåt, igen, för alla siffror. Men när mäktiga politiker har beslutat att satsa hundratals miljarder kronor på en energiteknik utan utredningar eller ens överslagsberäkningar tänker jag på en ekonom som sa: ”De som räknar fel gör mig otålig. De som inte räknar alls gör mig ursinnig.”
Det är ju de låga kostnaderna för just sol- och vindel som gjort att det blivit en rimlig idé att köra bilar på el istället för olja, och att ersätta fossila bränslen i industrin med el. Nu är det till och med möjligt att göra bränslen av el som ersätter olja. Med billig el kan bränslen produceras lönsamt, även om verkningsgraden bara är 60–70 procent.
Frågor om stabilitet och balansering i elsystemet är ekonomiskt obetydliga jämfört med skillnaden i produktionskostnader. Det demonstreras på flera håll.
Sverige har nu lockat industrier som vill tillverka batterier, fossilfritt stål, fossilfria elbränslen och fossilfri kemisk industri. Totalt är det investeringar i storleksordningen 1 000 miljarder som kan ge hundratusentals välbetalde industrijobb under decennier framöver. Dessutom mer skatteintäkter, kringliggande arbetstillfällen och infrastruktur.
Denna industri blir snabbare lönsam i Sverige tack vare vår sällsynta kombination av avskrivna kärnkraftverk, vattenkraft och möjligheten till ny billig vindkraft som omedelbart kan expandera billig elförsörjning utan att först behöva konkurrera ut kol- och gaskraftverk.
Men i utveckling finns ett hot. Om vi missköter energipolitiken så att den billiga förnybara elproduktionen inte får byggas ut, kommer den industri som vill bygga nytt här istället att försvinna. Man investerar där förnybar el kan byggas ut snabbt och billigt. När den nya generationen fossilfria fabriker är byggda flyttar de inte.
Det värsta är alltså inte politiker som vill lägga 40 000 kronor per svensk på att bygga kärnreaktorer som ger dyr el någon gång om 15–25 år. Problemet är att samma politiker inte ger tillstånd till havsbaserad vindkraft och att deras representanter över hela landet stoppar den utbyggnad av sol- och vindel som företagen trodde skulle försörja nya anläggningar under de närmaste 10 till 15 åren.
