Annie Croona: Demonstrera, men bara om du håller med Tidö

I ett inlägg på Instagram pratar utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) om Sudan. Hon är irriterad över att folk har vaknat för sent och framhåller att regeringen länge engagerat sig i landets situation, att man är stora bidragsgivare. 

Gott så, och på sätt och vis en rimlig reaktion. När man själv engagerat sig i något länge kan det väcka frustration att det tar så lång tid för andra att vakna. 

Men samtidigt är avsaknaden av självinsikt total. Det finns en annan fruktansvärd situation där några har vaknat för sent, om ens nu. Jag pratar såklart om regeringens hantering av Gaza. Där har många, om och om igen, uttryckt sorg och vrede över den svenska regeringens passivitet – men ansvariga politiker har knappast lyssnat.

Om du däremot ska uttrycka något som krockar med regeringens åsikter, nej, då är du ett hot mot ordning och säkerhet.

Och det underligaste är kanske vad Malmer Stenergard säger därefter: att hon har frågat sig varför folk inte varit ute på ”gator och torg”. En minister som gång på gång uttryckt irritation över demonstranter tycker plötsligt det är för lite demonstrationer? Va? 

Malmer Stenergard och hennes allierade har gång på gång pratat om demonstranter som ett hot mot demokratin. Klimatprotester – farligt! Palestinaaktivister – terrorister! Men Sudan verkar alltså vara okej att demonstrera för? 

Så här verkar det alltså ligga till: om du tycker som regeringen, om dina demonstrationer är i linje med Tidöpartiernas politik, har du rätt att ta plats på gator och torg. Om du däremot ska uttrycka något som krockar med regeringens åsikter, nej, då är du ett hot mot ordning och säkerhet.

Det är villkorad yttrande- och demonstrationsfrihet – och det är en mening som inte går ihop.