Vad är det som händer?
Kortfattat: En grupp superrika aktörer – bankerna – passar på att höja vinsterna ännu lite mer före kraschen. Och politiken lägger ansvaret på dig.
Det är du som låntagare som skapat krisen.
Det är du som bett mamma och pappa att belåna sina hus för att du ska få en etta i stan som är skurken.
Det är du som köper lägenhet till extrema överpriser, och som sen har mage att inte amortera bort några tusen varje månad till banken, som är den slösaktige slarvern.
Du är felet.
Du har ”levt över dina tillgångar”.
Herregud, vilken pinsamt politiskt ledarskap vi har ändå.
Alliansen införde rätt att andrahandsuthyra till oreglerad hyresnivå. Det har gjort att rädda och giriga (finns gott om exempel på båda sorterna) lyckats pressa upp andrahandshyrorna med 50 procent på bara några månader. Nu ska regeringen ”titta på det”.
I förra veckan berättade ETC Helg om hur pigarbete blivit en förutsättning för ungt boende. Om du lovar att vara barnvakt, hundvakt eller städare kan du kanske få hyra i vårt fina hem. Ja, hämta barnet på dagis några dagar i veckan också. Livspusslet måste ju gå ihop.
Allt detta är orsakat av samma grundpolitik som skapades på 90-talet. Offentlig sektor skulle skära ner och inte investera. Den ”privata marknaden” (det vill säga byggjättarna) skulle fixa bostäderna. Samtidigt såldes kommunala hyresfastigheter ut och bostadsrätter blev lösningen i städerna. Vilket givetvis skapade ett bankrally av aldrig tidigare skådad kraft. Eftersom banker kan låna ut mer och mer så länge en bostad ”stiger i värde” har prisökningarna i praktiken varit ohejdbara. Bankerna tjänar ju på dem. Och ränteavdragen för att underlätta privatiseringarna har gjort jättelån för bostad möjliga för den enskilde.
Efter att ha ställts inför detta tvång – alla måste ju ha någonstans att bo – anklagas privatpersoner nu för slösaktighet och slapp moral.
Från vänster handlar kritiken om att prisutvecklingen på pappret gjort löntagare till rikisar (fast det enda de äger är ett lån).
Från höger yrar man om dålig amorteringsmoral som om det var privatpersonen som styrde bankerna.
Hela detta spektakel handlar om att dölja att bostadskrisen är politisk och varit ett sätt att gynna bankernas utveckling.
För lösningen på bostadskrisen är väldigt enkel:
BYGG BOSTÄDER.
Sverige behöver ett nytt miljonprogram. En politik där staten garanterar bygglån till alla som vill bygga och där kommuner bjuder på platser och bygglov utan den byråkrati som idag gör byggandet till en mardröm för alla utom byggjättarna.
Men vi ska givetvis inte upprepa 60-talets lösning. Inte 15 nya stora förorter med jättehus.
Det Sverige kan erbjuda är ett nytt ekologiskt byggande som ger alla unga och äldre fantastiska, fina och mindre bostäder i och runt alla städer.
Genom politiska lättnader på bygglov (till exempel ett fördubblat antal Attefallshus, alltså på max 50 kvm) och finansiering via lån, bör var och en som vill ges rätt att bygga sitt hus. Själv eller tillsammans med andra. En folkrörelse av byggande istället för Skanska och NCC som miljardparasiter ovanpå byggkrisen.
En miljon småbostäder (de kan givetvis också vara radhus eller hyreslängor om man vill bygga det ihop) kommer att kosta statliga krediter på ungefär 500 miljarder under tio år. Det här är mindre än staten skickar in till börsen varje år via AP-fonderna.
Dessutom har staten en bank – SBAB – som kan ge lån direkt utan att behöva gå via bankkartellerna.
Småhusen finansieras gemensamt och är därmed hyresrätter. Vill en person köpa ut går givetvis det, men så länge lånen kommer från oss alla är det vi alla som därmed äger och reglerar hyror och pris så att denna miljon bostäder faktiskt kan slå ut ockermarknaden och ge alla rätt till en bostad.
Visst kommer bostadsrätter sjunka i pris, men långsamt och i takt med att nya hus läggs till.
Vi kommer få en fantastisk husrikedom, en variation och ett nyskapande som ger 100 000 nya jobb i ett land där byggkunnandet faktiskt är stort.
Själv skulle jag bygga i trä och givetvis sätta solceller på taket så husen är energimässigt självförsörjda redan från början.
Sänkta räntebidrag löser inget.
Amorteringskrav löser inget.
Höjda bankräntor löser inget.
Allt detta skapar bara ökad press på löntagare som inte kan få tag på en bostad.
Det är borgerlig låtsaspolitik även om den genomförs av S+MP.
Staten måste finansiera vanliga människors och små byggföretags lokala byggen av småhus, en eller två eller kanske fyra lägenheter. Överallt.
Ge Stefan Ingves pension och börja bygg istället!
Det är dags att vi ger oss själva rätten att skapa våra hus.
Tillsammans.
