Eller som Dagens Industris ledarsida slog fast den 19 juli när klimatkrisen skapade extremhetta i London, världens finanscentrum: 

”Det beror inte, som många klimataktivister och politiker fortfarande tror, på att klimatförändringen skulle vara kapitalismens fel, utan snarare att det bara är marknaderna som kan lösa dem.”

Man pratar alltså som om historien inte finns och bubblar om lösningar som ska komma därför att enligt teorin ska kapitalets vinstjakt alltid på sikt gynna alla. 

Men nu finns ju verkligheten och i den misslyckas marknaden med allt den lovat. Den klarar inte av att sprida resurser och tillgångar så att alla får vara med. Den klarar inte att bygga så människor kan få tak över huvudet. Den klarar inte ens av att producera el till de egna fabrikerna, den klarar inte hetta och den klarar inte kyla, den klarar inte av att stoppa förstörelse från produktion och den klarar inte av att föda den mänsklighet som är det ekonomiska systemets egentliga uppdrag.

Det enda den klarar är att skapa vinster till ägare och köpa upp varandra i en ständig jakt efter monopolliknande makt. Och när den uppnås bugar sig politiken.

Just nu pågår ett vinstrace bland världens mäktigaste företag, alltså oljebolagen och bankerna, de förra gör sådana enorma vinster att bolagen inte vet vad man ska använda dem till. Förutom investeringar i ännu mer gas och olja, djupt inne i Kongos regnskog och högt upp i Arktis. 

Det som sker är alltså raka motsatsen till det alla stater beslutat, det finns inga argument alls för att denna fossila storsatsning ska få fortsätta, allt som investeras blir ju värdelöst inom några år (eller också går människans civilisation under). Ändå ökar racet. Det ägarna av oljebolagen gör är att ge fingret åt alla andra och fortsätta förstörelsen.

Bankernas vinster kommer i mycket från räntenettot, alltså att man får göra ett rejält påslag till löntagare för varje krona man lånar ut av andras pengar. Det här är en för ägare skyddad sektor eftersom staten alltid måste rädda bankerna när de spekulerat sönder marknader. Det finns ingen bankkris som inte är skapad genom en slags kollektiv ansvarslöshet hos de som hanterar kapitalet. Och alla bankkriser leder till att staten räddar det hela.

Och mitt i allt detta ska alltså börsen stiga.

Tänker vi efter har det aldrig funnits så starka argument för att börserna borde sjunka. Drastiskt. Vi har ett pågående krig som dessutom skapar globala krigsförberedelser, vi har brist på energi och mat, vi har transportsystem som fallerar storskaligt och världens verkliga ekonomi snarare minskar än växer trots att vi blir fler.

Det enda som växer är spekulationsekonomin. Och hjärtat i den ekonomin är börsen.

Det är länge sedan börsen var en signal för hur samhället mår eller hur företagen fungerar. Sedan 80-talet har börsen seglat iväg (och rasat emellanåt) i Sverige långt över hur BNP utvecklats.

Att det här kan ske, att det inte är hur företagen utvecklas som styr uppgångar, beror på att kapitalet som sätts in är ett ständigt flöde från offentlig sektor och löntagarna via ”sparande”. Motorn är pensionskapitalet globalt som inte kan placeras någon annanstans.

Detta då politiken slutat investera och använda våra gemensamma tillgångar. Spekulationsekonomin är en historisk omfördelning från de många till allt färre få och det betyder att nästan allt som kallas ”ekonominyheter” i själva verket bara är rapporter från spekulanternas scenarier. 

Eftersom bolagens ledningar har allt att vinna på hög börskurs så beskrivs också deras ekonomi utifrån att just pressa upp börskurserna. Det är därför svenska fastighetsbolag länge bara stigit och stigit trots att inget skett med husen eller marken. Mest dramatiskt är väl SBB som blivit stort bolag genom att köpa välfärdens lokaler och sedan hyra ut dem dyrt till kommunerna.

Men det har också skapat ett slags bluffstoppföretag, det kallas ”blankare”, som går ut med kritiska ekonomiska analyser av bolag och själva spekulerar på en nedgång. De har ofta rätt i sina analyser av den enkla anledningen att de flesta stora börsbolag är uppblåsta värdemässigt.

Goda nyheter blir dåliga nyheter i börsvärlden. ”Analytiker” fick skrämselhicka när USA i juli fick 528 000 nya jobb. Det innebär nämligen att man, enligt den nyliberala teorin, kommer höja räntor och bromsa ekonomin, annars ökar lönerna för mycket och vinsterna hotas. Spekulanterna spelar på en nedgång fast i verklighetens ekonomi betyder fler jobb ökad trygghet och bättre gemensam ekonomi.

Just nu går de flesta stora exportföretag med rekordvinster, svenska bolag ökar försäljningen rejält men orsaken är inte fantastiska nya produkter eller effektivare produktion, utan orsaken är att Riksbanken arbetar envist med att minska kronans värde mot andra valutor. Hälften av exportbolagens vinstrekord beror på en sänkt krona och det betyder i praktiken att alla andra i Sverige betalar eftersom alla andra får mindre för sina pengar jämfört med omvärlden.

Men vinst är vinst och bonusarna kommer komma med nya rekord. Det är denna vansinniga ekonomiska apparat som borgerliga ekonomer tror ska ta oss ur den största krisen mänskligheten stått inför. Det är deras berättelse om pengarna som gör motståndet så svagt och förvirrat, till och med klimatengagerade tror att vinstjakten kommer rädda världen för det är ju helt logiskt att det borde vara lönsamt att rädda världen.

Så, vi behöver en ny ekonomisk berättelse, en annan bevakning och en annan granskning av ekonomin som utgår från vår gemensamma kraft och den enorma rikedom mänskligheten har men som används så fel.

Jag hoppas Dagens ETC, med ditt stöd, kan vara ett av forumen som ändrar diskussionen. För klimatklok omställningsekonomi får vi inte genom att ha rätt. Bara genom att skapa gemensam makt.