Exakt vad som räknas som intersex är inte helt tydligt. Bara utseendemässigt och funktionsmässigt kommer ju människors könsdelar i en mängd varianter. Det är alltså inte naturen som bestämmer var kategorin ”man” respektive ”kvinna” slutar och kategorin ”intersex” börjar. Det är vi.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Naturen älskar variation. Men eftersom vår syn på kön i dag säger att ett barn måste vara antingen 100 procent pojke eller 100 procent flicka så måste föräldrar till barn som föds intersex bestämma vilket av de två acceptabla könen deras barn ska klassas som. Ibland krävs operationer på barnet för att ”rätta till” könstillhörigheten så att den stämmer med vår karta.
För som alla vet, om inte verkligheten stämmer överens med kartan, då är det kartan som gäller.
Det finns också människor som inte fötts intersex men som ändå inte passar in i en av de två könskategorierna vi har att erbjuda. Dessa människor kallas ofta intergender, eller icke-binära. Om man – som jag – anser att den som bäst vet vilket kön en person har inte är staten eller läkarkåren utan personen själv, så måste man faktiskt lyssna när människor berättar att deras kön varken är ”man” eller ”kvinna.” Svårare än så är det liksom inte.
Inget säger förstås att införandet av ett tredje kön automatiskt skulle underlätta för dem. Risken att det bara skapar en sorts slasktratt för alla ”övriga” könskategorier finns, och har lyfts av flera organisationer som arbetar för intersex- och intergenderpersoners rättigheter.
Men något behöver vi göra. Uppenbarligen.
I korthet konstrueras kön i vår kultur som två, och endast två, strikta kategorier som dessutom ses som varandras motsatser (binära kön). Detta binära tvåkönssystem består därtill av en lång rad både yttre och inre egenskaper som kodats som antingen ”manliga” eller ”kvinnliga”.
Utöver redan nämnda grupper finns det människor som inte heller passar in i denna antingen/eller-bild som vår kultur kalla ”kön.” De kan förstås på inget sätt jämföras med ovanstående grupper när man pratar om utsatthet och diskriminering, men de måste ändå ägna sina liv åt att anpassa sig efter vårt nuvarande bristfälliga könssystem.
De jag pratar om är alla vi andra.
För ingen av oss passar ju in på vår binära syn på kön. Eller känner ni någon som stämmer in på alla punkter gällande yttre för att inte tala om inre egenskaper som kodats som specifika för ett visst kön? De flesta av oss skulle nog säga att vi befinner oss någonstans mittemellan dessa två ytterligheter.
Kommer ni ihåg när Hanna Lindström från SDU? Hon gjorde en uppmärksammad youtube-video där hon frågade folk på gatan om hon borde kunna definiera sig som man och få gehör för det av samhället, och därefter fortsätta fråga om hon därmed också kan definiera sig som två meter lång, japan och katt.
Videon sätter fingret på ett av de stora problemen med vårt nuvarande könssystem. Könsidentitet är långt ifrån samma sak som att definiera sig som två meter lång. Det borde vara lika självklart 2016 som en heliocentrisk världsbild och att klimathotet är på riktigt. Men att döma av reaktionerna på videon så är det inte det. Ett steg till bättre förståelse för hur verkligheten ser ut kanske vore att juridiken faktiskt speglade den.
Nyligen ställde Metro frågan till riksdagspartierna om hur de ställer sig till ett tredje kön. Två partier sa ja (MP och V), tre sa kanske (S, M och L) och två sa nej (C, KD och SD). De som inte svarade ja anger främst att införandet av ytterligare en könskategori skulle komplicera vårt nuvarande system samt att man värnar om könsstatistiken. Vilken kan tyckas märkligt i en fråga som skulle ge oss en mer korrekt könsstatistik än dagens.
Ett tredje kön skulle inte automatiskt vara en lösning för intersexpersoner, icke-binära och alla andra som drabbas av vår onaturliga syn på kön. Men att införa ett tredje kön skulle i alla fall kunna vara något – ett första steg.
Frågan som egentligen borde ställas är: om ditt parti inte vill se ett tredje kön, vad är då ditt förslag på hur man ska få kartan att stämma bättre överens med verkligheten? Debatten om ett tredje kön handlar nämligen inte om register eller administration. Den handlar om att vara på rätt sida av historien. Om inte det är en viktig politisk fråga så vet jag inte vad som skulle vara det.
