Johan Jenny Ehrenberg: Därför måste V sluta prata om ”Sverigepriser” på el

Populism är en alldeles speciell typ av dumhet som när den används kan förstöra ett parti. Populismens förenklade påståenden och omöjliga lösningar på verkliga problem, förstör inte bara själva debatten, den försvårar även lösningar genom att den sprider lögn istället för fakta. Populism kan vinna röster med sin förenklade världsbild, men inte skapa lösningar eftersom verkliga lösningar måste baseras på fakta, inte på fördomar eller förenklingar.

Att SD älskar populism, eller att Ebba Busch är en mästare i populistiska utspel, är orsaken till att partierna faktiskt inte kan styra utan är beroende av M och det partiets stora nätverk av experter från framförallt näringslivets organisationer. Populism, att exempelvis bara skrika ”stoppa invandringen”, gör att man har noll politik för hur kommunernas integration av nya medborgare ska lösas. På samma sätt har Tidös prat om kärnkraft gjort att ingen ny elproduktion skapas.

V:s paroll om ”Sverigepriser” är ett annat skolexempel på hur populismen fastnar i ett parti. Lockelsen i ordet ”Sverigepriser” är uppenbarligen oemotståndligt för V:s ledning, det låter ju enkelt och bra. De giriga eljättarna ska tvingas sälja el inom landet till ett lågt pris, innan de säljer utomlands. Därigenom ska utlandet få betala ett högre pris utan att det påverkar svenskar.

Priset på el sätts ju varje kvart och om ett grannland behöver mycket el så stiger priset för dem, men inte för oss. Är tanken.

Problemet är att det inte fungerar. Privata elbolag kommer självklart hellre sälja el lönsamt till utlandet än till lägre priser i Sverige. Då riskerar man tillfällig brist på el i Sverige och att priset därmed stiger. Kombinationen privatägd elproduktion och fasta svenska elpriser fungerar bara om elproducenterna som tvingas att sälja till subventionerade priser får ersättning för förlorade affärer. För varför skulle de producera el om det inte är lönsamt?

Det skulle kunna fungera om man avskaffade de privata elhandelsbolagen och lät Vattenfall ha monopol på all försäljning av el i landet. Men då måste staten finansiera Vattenfall när elpriset blir för högt, för med en elproduktion som är olönsam inom landet kommer inte privata företag bygga vare sig vindkraft eller solkraft eller kärnkraft. När Sverige nu elektrifieras så kommer elkonsumtionen att öka, kanske inte så mycket som elbranschen påstår, men det krävs inte särskilt många elektrifierade stålverk, datahallar och andra industrier för att äta upp det överskott av el vi har idag. Vi behöver alltså bygga mer elproduktion och mer kablar som flyttar den.

För det stora tankefelet är tron att Sverige har en egen el som distribueras inom landet. I själva verket finns inte länderna längre, det finns bara elområden och dessa knyts samman av ett alltmer finmaskigt nät av kablar. Men det är inte kablar som går åt ett håll, det är kablar som används både för export och import. Just nu är exporten vanligast från norr, men Sverige skulle inte klara en kris i kärnkraften eller andra stora störningar av elnäten, om vi inte kunde importera el från grannländerna när det händer.

Faktum är att när Norrland skickar el till Finland så går en del av den elen vidare till Stockholm, det vill säga vi använder Finlands elnät för att transportera el till den egna huvudstaden. Detta då kablar inom landet från norr till söder inte räcker till. Samma sak gäller med Norge och delvis Danmark. Vi flyttar el via andras kablar liksom de gör det via oss.

I princip kan man säga att alla höga elpriser beror på störningar där el inte har kunnat levereras i tillräcklig mängd någonstans i det nordeuropeiska elnäten. Stiger elpriset på grund av brist i ett område, smittar det alltid av sig på omgivande elområden. Å andra sidan innebär det att när solen går upp över Tyskland en solig vårdag så sjunker elpriserna även för de omgivande områdena som Skåne.

Den stora utmaningen inom EU är att tillräckligt snabbt bygga upp ren elproduktion och lika snabbt kunna flytta den mellan områden och länder. Om Sverige bygger ”exportkabel” till Finland så stöder det elproduktion och konsumtion på östra sidan av Östersjön, ända ner till Polen och därmed Skåne.

Om man vill slåss för en klimatren framtid måste det fossila bort genom ren el och då måste kablar byggas överallt.

V vill tvärtom minska satsningarna på ”exportkablar” för att låsa in billig el i landet. Men elen låter sig inte låsas in, den flödar dit där den behövs mest. Eller också skapar man elkriser som höjer priset direkt för vanliga konsumenter.

V har valt en populistisk slogan istället för en aktiv energipolitik som verkligen kunde röra om. Att avveckla det privata elnätsmonopolen vore en fantastisk omställningspolitik. Att slåss för energigemenskaper i kvarter efter kvarter skulle sänka elpriserna snabbt. Att beskatta övervinster hos energibolag och sända pengarna åter till konsumenterna vore en annan trevlig idé. Att låta elkonsumenter äga andelar i elproduktion långt från hemmet och samtidigt då få rätt att flytta hem den utan skattepålägg och nätbolagens överföringspriser, vore också att utmana rätt motståndare i kampen för verklig omställning. Och vill man sänka elpriset för vanliga svenskar är det enklaste att ta bort elskatten. Den betyder mer för att fördyra elen över helåret än tillfälliga elprisökningar. Så sluta prata om Sverigepriser på el.

Börja prata om elektrifiering och omställning underifrån.