Det handlar om hur Tobias Billström (M), eller kanske någon i hans team, blockat vår reporter Joakim Medin på plattformen X. Och hur orimligt detta faktiskt är.

Du läser återkommande Joakim Medin i Dagens ETC. Nu är han snart på väg till Ukraina igen, vi planerar för ett nytt specialnummer runt årsdagen av den fullskaliga invasionen. Men han har också rapporterat om bland annat Polens och Ungerns demokratiska underskott. Senast granskade han, tillsammans med Sofie Axelsson, hur en spion infiltrerat svenska propalestinska grupper på order av en israelisk högergrupp som har mycket nära kontakter med Benjamin Netanyahus regering.

Så varför har Billström blockat honom?

Det vill säga, varför hindra att en journalist kan följa utspel som görs där?

För den som själv inte använder X kan det tyckas vara en petitess, storm i ett väldigt litet vattenglas, men när politiker alltmer flyttar sin kommunikation till sociala medier är det ett faktiskt problem. En journalist som bevakar utrikesfrågor har nekats att följa vad utrikesministern gör för uttalanden i aktuella ämnen.

Många blev bestörta när Joakim Medin påtalade detta.

Jag med. Även fast jag själv råkat ut för samma behandling. Liksom många av mina kollegor, varav flertalet aldrig interagerat med honom över huvud taget.

Är det riktigt normalt?

Att ett statsråd väljer bort en chefredaktör för en dagstidning? 

Jag tycker inte det. Snarare borde ännu fler reagera, för den regering vi har nu uppvisar alldeles för ofta en tendens gentemot medier som är fientlig, konfliktsökande, exkluderande.

Jag förvånas inte ett dugg över att Sverigedemokraternas politiker försöker stämpla Dagens ETC som vänsterextrem och paria, det ligger i partiets natur att dra mot repression, att längta efter Ungerns mediala öken, där Den Store Ledaren på många sätt dikterar vad som debatteras och hur det debatteras. 

Men när moderater och kristdemokrater uppvisar samma mönster.

Och liberaler!

Det gör mig orolig. 

Jag anar dessutom en eskalering. Inte minst när jag får genomgångar från våra politikreportrar som kämpar i riksdagen för att borgerliga politiker ska svara på deras frågor, behandla dem med respekt, som de journalister de är, allt för att du som läser ska få veta så mycket som möjligt.

Det pågår, skulle jag säga, ett slags bestraffning.

För vad?

Kanske är det ledarsidan, dess politiska värden och dess tilltal.

Kanske är det att Dagens ETC är så unik bland andra dagstidningar att borgerliga verkligen uppfattar den som suspekt vänster om vänster.

Jag vet inte.

Det vore så klart enklare om det gick att fråga och få svar.

Jag väntar exempelvis fortfarande på att Moderaternas partisekreterare ska återkomma till mig om hur hon ser på att hennes riksdagsledamöter gör utfall om att Dagens ETC är just extrem och ett propagandaorgan, istället för att acceptera att journalister granskar men att den granskade kan och har rätt att förvänta sig professionalitet och ett ärligt hantverk. 

Jag väntar sedan ett år tillbaka.

Nej, det är inte normalt.

Och just nu blir det bara värre. 

Förra veckan kunde Aftonbladets ledarsida avslöja hur klimatminister Romina Pourmokhtari (L) fattar politiserade beslut kring vilka medier hon ska bevilja intervjuer, med ett – ej korrekt – resonemang om att Socialdemokraterna också väljer bort redaktioner som, i deras fall, är för höger. Det är en skandalös hållning att ha som folkvald, som representant för hela folket. 

Inte prata med medier som hon tycker är för vänster (och som råkar ha specialiserade klimatreportrar som ställer kniviga frågor)? 

Tydligen. 

Det är vad som gäller på hennes departement. 

Dagens ETC nämns specifikt.

Droppen kom sedan när den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson riktigt jublade, med öppen skadeglädje, när public service gör sig av med hundratals anställda, inklusive sin klimatkorrespondent. Ericson är inbiten klimatförnekare. Han råkar också vara en av de politiker som gjort flest hätska angrepp på Dagens ETC. 

Det här är inte sunt. 

Förakt mot medier, även mot specifika journalister.

Oförmågan att förstå sin egen roll, sitt eget ansvar, demokratins grunder.

Så klart patetiskt, men även farligt. 

Som jag ser det krymper demokratin, vi står inte inför en slumpmässig händelsekedja, utan inför en auktoritär impuls att kontrollera informationsflöde och vilka berättelser som medborgare får från verkligheten.

Stöter du på någon som är förtvivlat rädd för fri och prövande journalistik?

Bli misstänksam, bli riktigt misstänksam.