Johan Jenny Ehrenberg: Avokadon vill lära dig en politisk läxa

Här kommer dagens goda nyhet. I dubbel bemärkelse.

Jag älskar avokado. Från första gången jag fick smaka en riktigt mogen mörkgrön frukt, med lite olivolja, salt och inget mer har det varit en sådan där favorit att längta efter till fredagsmiddagen.

Problemet är förstås att ingen odlar avokado i Norden, bara som hobby och i krukväxt, så allt importeras, mest från Sydamerika och mest med båt.

Koldioxidskulden för en avokado är mycket lägre än för importerat kött, men ändå mer än för typ svenska äpplen.

Länge har klimatrörelser därför rekommenderat att frukten ska ätas sparsamt och som lyx snarare än basvara.

Liksom andra projekt för att minska konsumtion av något, har det där misslyckats. 

Svensken äter två-tre kilo avokado per person och år. Bruket minskar inte. 17 000-18 000 ton goda avokado kommer in till våra butiker.

Det stora miljöproblemet här är inte frakten – även om den borde bli renare utan oljedrivna skepp) – utan att frukten kräver stora mängder vatten. 

Bakom varje kilo avokado går det åt omkring 2 000 liter vatten, ofta odlas frukten dessutom i redan torra områden i Mexiko och Chile. När odlingarna expanderar trängs skog undan, grundvattnet sjunker och lokala bönder får svårare att få tag på vatten.

Det där är ett bra exempel på att kortsiktig odling kan förstöra rejält. Det är i grunden inte svårt att rena vatten för att odla i med ny ren solenergi, men så länge ingen myndighet kräver det riskerar vi att även den goda nyttiga frukten blir ett klimatproblem med till slut utarmade jordar.

Men avokadon har ett problem till som talar emot den.

Alla som köpt avokado vet nog hur det är. Frukten ligger i kylskåpet och ropar ”inte idag, inte idag, inte idag” eftersom den är för hård. Sedan piper den lite tyst ”nu kanske” och så väntar man en dag men när man börjar skala ropar den: ”Försent!”

Det där är ett riktigt problem, avokadon man köper är helt enkelt inte alls ”ätmogen” och det där gör att var fjärde avokado slängs i butik. Svinnet är enormt och dessutom slängs den ju ofta hemma då man köpt fel.

En hög andel importerade avokado blir alltså sopor, problemet är på riktigt och dessutom väldigt irriterande.

Men plötsligt ändras det här.

Det finns numera en liten apparat som minskar svinnet rejält. Man låter maskinen läsa av frukten genom att skicka in osynligt infrarött ljus genom skalet, Maskinen mäter sedan hur fruktköttet sprider ljuset och låter en AI jämföra mönstret med tusentals avokado med känd mognadsgrad – på några sekunder får kunden svar om frukten är för hård, lagom eller redan övermogen.

Som ett trolleri första gången man provar det här.

Som en självklarhet efter några gånger.

AI och lite infrarött ljus gör plötsligt vardagen enklare.

Men också klimatutsläppen mindre. 

När den här tekniken spridits till alla butiker så kommer importen av avokado kunna minska kraftigt utan att konsumtionen av frukten minskas.

Det finns en liten politisk läxa att göra här.

Det moraliska argumentet ”ät lite då frukten har klimatproblem” fungerar inte.

Det ekonomiska argumentet – du köper bara frukt du inte behöver besviket slänga – fungerar direkt.

Tack vare lite AI och enkel teknik.

Jag har genom åren blivit alltmer skeptisk till hur vi som klimataktivister pratar om lösningarna.

Många förslag som låter bra blir aldrig på riktigt eftersom det bara är sådant som gör livet enklare och bättre, som snabbt kan förändra situationen. Det enklaste exemplet är förstås att alla kampanjer mot flyg ändå inte drastiskt kunnat minska flyget till en hållbar nivå. Inte ens en sådan enkel åtgärd (som Dagens ETC skrivit om), där man flyger utan att skapa de vita molnet efter planet, genomförs. 

Trots att det skulle minska utsläppet med nära hälften.

Ingen politik tvingar flygbolagen, så inget händer.

På samma sätt är det självklart att landets smutsiga inrikesflyg fortsätter med kort ”skidsemester” via flyg till Norrland av den enkla anledningen att snabba tåg som ersätter långa resor med högre komfort och längre pris, helt enkelt inte skapas av politiken. 

Det går inte att bekämpa flyget utan att ha bättre alternativ.

Ny teknik som gör livet bättre är det bästa argumentet för att ta oss ut ur den förstörelse vi lever i.

Det går att få en hel stad att börja cykla istället för att sitta i bilköer, det har vi lärt oss. I Paris har cykeln gått om bilismen (!) och biltrafiken minskat med 40 procent på tolv år. I Stockholm har antalet cyklar ökat med 35 procent på tio år samtidigt som bilismen minskar. Cyklandet vinner därför att det är mycket billigare och dessutom (säger undersökningar) tycker folk det är trevligare.

Men det man kan göra med cykel har ingen kunnat göra med flyget.

Där finns fortfarande bara det moraliska argumentet som inte fungerar tillräckligt kraftfullt.

När jag föreläser om det här har jag senaste året kunnat visa att lösningen är här. Det handlar om batteriteknik. Vanliga bilbatterier klarar ungefär 250 wattimmar per kilo medan nya solid state-batterier (som dessutom inte kan brinna) klarar upp till 600 wattimmar per kilo.

För att ett elflygplan på riktigt ska fungera behövs minst 400 wattimmar per kilo och den nya batteritekniken löser då hela flygdebatten genom att hoppa förbi det moraliska argumentet och göra luftfärden till ren på riktigt med ny teknik.

Dessutom förstärks det moraliska argumentet genom att vi kan avvakta i vetskap att det kommer rent flyg.

Politiskt innebär det här lite prestigeförlust för de (som jag själv) som slagits för att lägga ner små flygfält. Men det kan det ju vara värt om resan äntligen blir renare.

Men hur var det då med avokado? 

Genom minskat svinn kan produktionen minska men ännu bättre vore ju om odlarna samtidigt satte upp genomskinliga solceller på höjd över fruktodlingarna och därmed skapade nya mikrolivsmarker där ren solel skapas för att rena vatten och ändå ge mer frukt per kvadratmeter. 

Vi vet ju att det fungerar.

Ny teknik som gör livet bättre är det bästa argumentet för att ta oss ut ur den förstörelse vi lever i.