Lotta Ilona Häyrynen: Att låsa in asylsökande är tydligen både dyrt och farligt

I veckan dök det upp en smålustig bild som ville ironisera över hårda-tag-politik i mitt flöde. Det är såklart omöjligt att bevara någon som helst humor när man återberättar en meme i text, men kontentan var följande:

”Ska vi inte bara ge husrum till hemlösa?”

”Absolut inte!”

”Men vi ska sätta dem i fängelse?”

”Nu snackar vi!”

”Så ge husrum, men på absolut dyrast möjliga sätt?”

Och visst sammanfattar det en enorm dumsnålhet som ofta följer i kölvattnet av den politik som hellre straffar människor än löser ett samhällsproblem. Vi ser det i idén om att sätta 13-åringar i fängelse, i narkotikapolitiken, liksom i migrationspolitiken.

Riksrevisionen har nyligen fullständigt sågat åtgärder inom det sistnämnda. Som asylsökande i Sverige måste du numera bo på Migrationsverkets så kallade mottagnings- och återvändandecenter för att ha rätt till ekonomiskt bistånd. Dessa boenden är horribla platser för både barn och vuxna. Trångbodda, otrygga och bryter enligt experter mot barnkonventionen. Somar al Naher har skrivit inkännande om dessa platser här på ledarsidan. Barn slutar prata. De vågar inte lämna sina rum av rädsla för andra vuxna som de delar boende med. Mat får inte lagas på egen hand. Duschar och toaletter delas.

Den som fått avslag på sin asylansökan i Sverige riskerar ett ännu hårdare boende. Om man inte förväntas att samarbeta i sin egen utvisning, väntar Migrationsverkets förvar. I praktiken pratar vi alltså om fängelser för personer som inte begått brott.

Regeringen satsar dock hårt på den här delen av Migrationsverkets verksamhet. Förvaren ska byggas ut och pengar skyfflas in. Riksrevisionens rapport får det hela att framstå som vilda västern. Styrningen är usel, rättsosäker och dessutom dyr. ”Den övergripande slutsatsen är att förvaren inte fungerar effektivt”.

Migrationsverket verkar enligt Riksrevisionen inte ha koll på vilka som låses in, varför och hur länge. Till exempel kan det handla om personer som helt enkelt inte kan utvisas eftersom hemländerna vägrar att ta emot dem. Dessa människor blir alltså av med all sin frihet, på obestämd tid och för noll nytta.

Förvaren har själva larmat om både otrygghet och kompetensbrist. Multisjuka personer som sätts i förvar blir till exempel allt fler. Det handlar om personer med stora omsorgsbehov, äldre och dementa. En ögonblicksbild som är väldigt långt borta från regeringens gastande om samhällsfarliga och helst våldsbenägna individer som måste kastas ut ur landet snabbt som attan för att vi inte ska gå under som civilisation.

Riksrevisionen understryker att Migrationsverkets förvar ”bara ska användas när andra alternativ inte är tillräckliga”. Det kan nämligen inte få vara ett normaltillstånd att låsa in människor som bara sökt ett bättre liv.

För drabbade individer är ett sådant berövande av deras frihet naturligtvis en katastrof. För majoritetssamhället kommer det stå oss dyrt vare sig man räknar i pengar eller moral.