Johan Jenny Ehrenberg: Alldeles snart kan vi slippa 20 miljoner parkeringsplatser

Förra veckan var jag på Åland och pratade omställning och den fantastiska förändringen som vi är mitt uppe i, men kanske just därför har så svårt att se. En resa till Åland är förstås att smutsa ner klimatet, båtarna har enorma utsläpp och dessutom fraktar de alla bilar som i sin tur har stora utsläpp.

Men samtidigt är en ö som Åland själva grundexemplet på hur rent vi kan ställa om. Solceller till alla 30 000 invånare skulle förändra öns ekonomi och göra den mer självständig (idag har bara fem procent av Ålands befolkning egen solel). En gemensam bilpool för alla invånare skulle befria invånarna från bilägandets vanvett, det är trots allt bara fem procent av tiden som en bil används, resten av tiden står den still.

Trafiken skulle bli ren, idag när de flesta bilar är privata är bara tre procent av Ålands bilar elbilar och när man köper ny bil är det sex av sju som väljer smutsiga förbränningsmotorer.

Trots att Åland är litet till antalet invånare och stort till det enorma naturlandskapet med alla de små öarna, så är omställningen sämre än i de nordiska storstäderna.

Det här är faktiskt generellt och handlar inte bara om Åland.

De små kommunerna, som snabbt skulle kunna förändras, släpar efter de stora som har ett jättejobb för att klara att skapa en trygg livsmiljö framöver.

Men, allt det vi idag sliter med kan snabbt förändras medan vi står och funderar på annat. Teknik kommer som förändrar vardagen utan att vi egentligen hinner märka det.

Att elbilar automatiskt är 70 procent renare än förbränningsmotorer beror ju på att de är så mycket mer effektiva i användandet av energin bilar får. Men den stora förändringen är inte det, utan vad som händer när vi får 80 procent färre bilar på våra gator.

Och det där är ingen framtidsdröm, det börjar hända här och nu.

Från Kalifornien får vi rapporter som berättar att det många sagt är omöjligt, faktiskt är möjligt här och nu. Googles jättesatsning på självkörande bilar, alltså robotbilarna som går under märket Waymo och kan kännas igen på att den har en stor svart mottagare och dator på taket, har länge hånats med det-går-aldrig-argument från män med gubbkunskaper om hur allting är.

Men förra månaden betalade 876 000 personer för att åka i en förarlös bil i Kalifornien och siffran ökar med några hundratusen per månad. Robottaxi kallas det hela och nu har man börjat även i London och i flera andra delstater i USA. Liksom i New York.

Den stora poängen med en robottaxi är att den ersätter runt 20 stycken vanliga bilar under en dag. Den står inte still, alla parkeringsplatser är onödiga, den åker dygnet runt och laddas enskilt vid låg efterfrågan.

Den här affärsverksamheten började 2009 och det har alltså tagit 16 år att utveckla tjänsten hit där den är idag.

Men det kommer bara ta några år att sprida den globalt i de stora städerna.

Sedan kommer den till Åland och till alla svenska småstäder.

Robotbilar har ju diskuterats i snart två årtionden, allra mest har Tesla skrutit om att de har tekniken, men i praktiken har bolaget misslyckats och blivit omkörda av Googels system som inte består av flådiga bilar som ”kommer snart” utan består av vanliga bilar som är anpassningsbara.

Så vad betyder den här tekniska revolutionen där elbilar blir förarfria och själva idén att man ska äga sin egen bil blir allt mer onödig?

Vi kan få de grönskande städer som Miljöpartiet pratar om, men också de energieffektiva städer som klimatrörelsen drömmer om.

Ja, till att börja med måste all stadsplanering göras om. Ungefär hälften av all asfalterad yta i städerna kan försvinna, vi behöver inga p-platser, inga sexfiliga motorvägar, inga megastationer för att ladda och inga jätteparkeringar utanför köpcentra. Parkeringshus kan bli bostäder.

All borgerlig stadsbildning, alla drömmar om tunnlar genom berg och under vatten i och runt storstäderna, blir meningslösa då tomheten kommer eka på vägarna.

Det här är inga småsaker.

I Sverige finns det cirka 20 miljoner P-platser, det vill säga fyra platser per bil vi äger.

Ta bort bara hälften så har du befriat en yta motsvarande 250 miljoner kvadratmeter, Det är som om vi skulle få en stor jätteö utanför Göteborg större än hela staden.

Vi kan få de grönskande städer som Miljöpartiet pratar om, men också de energieffektiva städer som klimatrörelsen drömmer om, för 250 miljoner kvadratmeter betyder minst 50 TWh ren solel per år, det vill säga lika mycket som kärnkraften eller vattenkraften ger idag.

Vi lever i en märklig tid. 

Det som förut tog hundra år, kan idag ske på ett decennium.

De mesta snabba förändringar skrämmer oss, när man får läsa – som i avslöjandet i Dagens ETC förra veckan – att pensionsbolagen investerar stort i klimatbomber, att oljebolag och banker gör sitt bästa för att ta fram ännu mer fossil förstörelse, så är rädslan förstås rimlig.

Men det pågår samtidigt en motkraft, en förändring som ännu snabbare kan ändra förutsättningarna och bromsa förstörelsen.

Lustigt nog sker den samtidigt som Socialdemokraterna slutat prata klimatpolitik och Moderaterna tystnat helt i frågan. Det politiska spelet anser att klimatfrågan bara stör och det där är en klimatskuld de själva kommer få bära en lång tid framåt.

För folk vill inte denna förstörelse.

Inte när de enkelt kan välja något bättre.

Så när Magdalena Andersson (S) kommer till nästa partikonferens i en robottaxi så kommer det redan vara försent att skryta om.