Vi lever i en tid av negativa nyheter, som berättar om ett sammanbrott för världen vad gäller klimatet, ekonomin och därmed samhällena. Den här negativa berättelsen förstärks av ständiga nyheter från ett galet politiskt system där media ropar ut skandaler utan att ha någon förklaring alls till vad som händer.
Jag förstår om man då kan vilja dra sig undan, umgås med nära och kära, långsamt dra in andetagen och kisa mot en sol som återvänt. Jag satt själv och njöt av värmen, lyssnade på grannens tupp och tittade sedan ner i mobilen och kunde registrera att solen gjorde att jag kunde ladda elbilen, driva husets alla apparater, spara el i ett batteri och därmed få all energi helt utan ny kostnad. Noll kronor i räkning det dygnet. Inga elköp och det här är något som var en omöjlig dröm för bara fyra-fem år sedan.
Samtidigt får jag ett meddelande från en vän där det berättas att vart femte hushåll i Kenya nu använder solenergi för att befria vardagen. Jo, framtiden är här. Det negativa kan vändas till sin motsats.
Ändå är vi rädda. Rädda för förändring, rädda för de verkliga och accelererande hoten, rädda för höjda temperaturer och förstörd natur. Det är okej att vara rädd, men det är förlamande att känna hopplöshet. Och hopplösheten förstärks av felaktiga påståenden och utebliven positiv rapportering.
Har du hört att bytet till elbil minskar? Det är inte sant. Globalt ökade elbilarnas försäljning med 29 procent förra året.
Har du hört att pengaströmmarna går till ännu mer olja, kol och gas? Det är inte sant, globalt är det tvärtom – allra mest investeras i solenergi, runt 5 000 miljarder kronor. Samtidigt som oljebolagen satsar på ännu mer smutsiga oljeriggar förlorar de marknadsandelar för varje ny maskin som går på el.
Har du hört att Donald Trump krossar förnybar energi? Det är inte sant. Mars månad var första månaden mer än 50 procent av USA:s el kom från annat än smutsig fossil energi.
När politiken sviker sker omställningen av miljoner människor som privat, i företag och tillsammans gör det de kan.
Har du hört att politiken sviker klimatkampen (som här i Sverige där ansvarig minister får se klimatbudgeten nästan halveras från 22 miljarder kronor år 2022, till 13 miljarder kronor 2028)? Ja, det är sant, men samtidigt är det viktigt att veta att omställningen fortsätter – eftersom tre fjärdedelar av omställningspengarna kommer från privata källor och bara en fjärdedel från statens kassa.
När politiken sviker sker omställningen av miljoner människor som privat, i företag och tillsammans gör det de kan.
Ja, jag är hoppfull, eftersom jag vet hur lätt det är att bli skrämd av felaktiga påståenden och falska prognoser. Det har vi alla som jobbat med omställning nog lärt oss bara genom att följa vad myndigheters, bankers, lobbyorganisationers och andra experter sagt, jämfört med vad som sedan blev sant. Efter ett par år inser man att de faktiskt räknar tokfel.
Från The Economist kommer denna bild. Jag har sett många liknande bilder för annan omställning, men denna är så träffande i sin brutala sanning – den ropar helt enkelt ut att alla har haft fel.
Tidningen har, via data från Internationella energirådet, tagit världens prognoser vad gäller ökad förnybar energi – det är de gråa strecken – från år 2000 och framåt och visar sedan hur nya prognoser görs år från år. Och alla är fel.
Det gula strecket visar nämligen verkligheten. Förnybar energi ökar, rakt upp, det finns inga nedgångar och det är inga långsamma ökningar. Det går fortare än fort och den når snart den tippningspunkt där det blir omöjligt att investera i smutsig energi eftersom det blir ren kapitalförstörelse.
Ändå räknar prognosmakarna med en långsam ökning fram till 2040. De gör samma fel år efter år och till slut måste man ju fråga sig varför.
Varför har de så fel?
Det finns två enkla förklaringar.
Den ena handlar om att prognoser skapas utifrån program som inte kan hantera revolutionär förändring. De kan bara se några procent i långsam förändring varje år, för det är så man får ordning på sin analys, det är så de tror historien har varit. En långsam förändring. Men i själva verket är historien en fantastisk berättelse om snabba språng som mänskligheten tagit med hjälp av ny organisering, ny teknik och ny kunskap. Gång på gång på gång.
Den andra förklaringen är att prognosmakare, framför allt ekonomer, inte kan räkna på ny teknik. De kan bara se en förändring när den redan skett. De missar de nya sprången, eftersom de bara kan räkna på konsekvenserna efter att de har inträffat. Det blir extra fel då klimatkrisen och lösningen på den bara handlar om ny snabb förändring – som vi idag just sett början på.
Men även klimatrörelser och klimatpolitiker måste våga räkna rätt. Idag tenderar man att överdriva kostnaderna för omställningen, kanske för att man vill visa hur futtig och feg dagens politik är.
Det vanligaste misstaget är att man låter ekonomer beräkna kostnader för omställning utan att de förstår prisrevolutionen. De kan inte räkna på teknikutveckling, den verklighet vi lever i.
Min elbil, köpt 2010, kostar idag en tredjedel av vad den kostade då. Solpanelerna från 2008 kostar idag en tiondel och laddtiden har halverats. (Kinesiska Byd kan idag faktiskt ladda en elbil på fem minuter.)
Men detta är kända exempel. Mer okänt är hur alla maskiner blir mer energieffektiva, husen bättre, matproduktion billigare. Och vill man se svenska bevis på hur fel man kan räkna så är det bara att titta bakåt på alla elprognoser som sagt att vi kommer att konsumera mer och mer el. Det har ännu inte hänt. Sverige är ett av de länder som har billigast el, ett av världens mest elvänliga land, men konsumtionen står ganska still. Ingen köper mer el för att det är kul.
Så hur dyr är omställningen?
0,5–3 procent av världens BNP behöver användas för att snabbt få ner utsläppen så att jorden stannar på max två graders temperaturhöjning. Den är med andra ord inte dyr alls. Och kom ihåg att av världens BNP finns två tredjedelar hos vanliga medborgares köp av tjänster och varor. Det är vad vi människor gör som räddar allt.
