Henrik Jalalian: Jag är orolig för vapenvilan – brotten får aldrig glömmas bort

Äntligen ser det ut att bli vapenvila i Gaza. Det skrivs med följande brasklapp: dessa ord har jag skrivit förr – sedan har bomberna börjat falla igen. Men varje människoliv som kan räddas, varje hopp om fred, betyder förstås allt. 

Vi får se hur det slutar, om gisslan kommer hem till sina familjer, om det israeliska parlamentet röstar för fredsplanen och om man når en uppgörelse kring vilka palestinska fångar som ska släppas. 

Det som har hänt får aldrig glömmas bort. Inte massakern den 7 oktober. Och inte det folkmord som av allt att döma Israel utfört på palestinierna i Gaza.

Det är en enorm lättnad att det blir en paus i dödandet. Men jag känner samtidigt en stor oro. En oro för att för att världen ska återgå till det normala utan att krigsförbrytare som Netanyahu och Ben-Gvir ställs till svars. 

Att spåren efter brotten i Gaza – där varken journalister eller oberoende observatörer släppts in – ska städas undan. Att Palestinierna slipper dödandet men istället kommer ännu längre från det självbestämmande de gått miste om under både Israels ockupation och Hamas regim (nej, Hamas tillåter inga allmänna val). Att nödhjälp fortfarande inte ska komma in.

Och inte minst att den antisemitism och islamofobi som exploderat i vårt eget land, aldrig kommer hanteras utan sopas under mattan. Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Detta är en av de största utmaningar detta samhälle har stått inför.