Annie Croona: Absurt att kvinnor tvingas föda barn på parkeringen

Simstjärnan Sarah Sjöström födde häromdagen sitt första barn – i en ambulans utanför Södersjukhuset i Stockholm. Det var ju inte så det skulle bli. Fast på ett sätt är det precis enligt plan – det är en sådan förlossningsvård vi får när resurserna stryps och kvinnors upplevelser väger mindre än de riktlinjer som hälsoekonomer tagit fram.

Det är helt fruktansvärt, det hon berättar, även om det tack och lov gick bra för Sarah Sjöström. Och med bra menar jag sett till det jag vet: att det inte verkar ha uppstått komplikationer och att barnet mår bra. 

Men Sarah Sjöströms upplevelse – hon beskriver den som traumatisk – lär sätta sina spår. Och det sorgliga är att hon är långt ifrån ensam. Jag vet inte hur många av mina kvinnliga vänner och bekanta som berättat om liknande erfarenheter. 

Svensk förlossningsvård är fruktansvärt dålig reklam för barnafödandet.

De har ringt, sagt att det är på gång, men fått höra att det kommer ta tid, att de ska stanna hemma. Och även om det förstås finns tillfällen då vårdpersonalen faktiskt gör bedömningen att förlossningen är långt borta är det uppenbart att en annan orsak spelar en större roll: platsbrist. 

Tänk att vara på väg att föda barn – en enorm kroppslig och mental utmaning som är förknippad med stora risker om man saknar tillgång till vård – och nekas en plats på förlossningen. Den stressen, den rädslan. Och samtidigt vevar politiker om att det måste födas fler barn, ofta med blicken riktad mot kvinnorna. 

Svensk förlossningsvård är fruktansvärt dålig reklam för barnafödandet. Det är alldeles grundläggande att erbjuda en trygg förlossningsvård, vilket kräver full beredskap. Och det uppnås inte när antalet platser är exakt det någon räknat ut är tillräckligt, men inte för mycket. Så dumsnålt får det inte vara.