Wirtén har inte gett upp om EU

2005 satt den legendariska ekonomen J. K. Galbraith och jämförde ojämlikheten i EU och USA. I vanliga fall undersöks den i form av inkomstskillnader och då konstateras alltid att de är större i USA än EU. Galbraith ville göra på ett annat sätt. Han ville undersöka marknadslönerna, eftersom han tyckte sig se att välfärdsstaternas fördelningspolitiska ambitioner i Europa blev mer och mer ansträngda. Hans tes var att de kompenserade för en växande löneskillnad. Det han upptäckte var mer skrämmande än han föreställt sig. Inte bara var lönegapen lika stora i EU som i USA, de växte dessutom snabbare i Europa. I vad som då lät som ett alarmistiskt tonfall varnade Galbraith för att ojämlikheten höll på att bli toxisk, det europeiska projektet riskerade att haverera och ersättas av främlingsfientlig nationalism om inte Bryssel började ta socialt ansvar. Året efter dog Galbraith och fick därför inte veta hur rätt han skulle få i sina förutsägelser.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS