Nu har de äntligen fått klartecken från distributörerna att släppa hela skivan.
– Men det var väldigt konstigt att sitta på en färdig skiva i ett år och veta att bara du kan lyssna på den. Så det känns väldigt skönt att den är ute nu, säger Steinunn Jónsdóttir, en av de nio bandmedlemmarna.
Poppigare sound
Om man jämför med bandets tidigare skivor, ”Shrimpcocktail” från 2018 och ”RVK DTR” från 2016, är ”Soft Spot” både softare och till viss del poppigare. Steinunn tycker att det finns flera orsaker till att deras sound har förändrats. Nu handlar inte låtarna lika mycket om vad som händer politiskt och i samhället längre utan vill göra något mer personligt.
– Kanske hade vi mer ilska i oss förut, men jag tror att den stora skillnaden är att vi släppt tanken på att göra något som ska passa in i boxen och i samhället. Vi bestämde oss för göra vad vi ville, oavsett om det passade in med aktuella trender eller samhället på Island.
Självförsörjande
Den nya skivan är den första där Daughters of Reykjavik använder sina egna beats. En av bandmedlemmarna, Salka Valsdóttir, tröttnade på att det alltid var killar som gjorde beats så hon bestämde sig för att själv studera musikproduktion och har också en egen studio i Berlin där bandet spelade in skivan.
– Så nu är vi helt självförsörjande inom bandet, säger Steinunn Jónsdóttir.
Merparten av döttrarna växte upp på nittiotalet. Det märks på det senaste albumet, där inspirationen snarare kommer från Spice Girls och 90-tals r’n’b än nutida hiphop.
– Låtarna handlar om vad som står oss närmast om hjärtat. En del handlar bara om att vi tycker om att festa, men de flesta låtarna handlar om vår personliga resa snarare än något politiskt, säger Steinunn.
”Vi fick kritik”
Den politiska resan är däremot vad som gett bandet mest uppmärksamhet under de år som de varit en del av den isländska hiphopscenen. Runt 2013 hade Reykjavik utvecklat en stark hiphopscen, men det fanns bara två kvinnliga hiphopartister i en skara bland, enligt Steinunn, ”hundratals män”. Två av bandets dåvarande medlemmar bestämde sig för att den fördelningen måste förändras och arrangerade en Hiphop open night för kvinnor.
Rapnyfikna isländskor strömmade in och det hela fick en medial uppmärksamhet som ledde till att de över 15 rappare som uppträdde tillsammans med låten Reykjavíkurdætur påhejades till att bli ett band med samma namn.
Ingen struktur
Från början fanns ingen struktur. Alla fick vara med, allt var kaotiskt, och var och en gjorde sin egen grej och möttes bara vid framträdanden. Vid en tidpunkt hade bandet 21 medlemmar. Men ju fler bokningar som bandet fick, framför allt utomlands, desto mer byttes hejaropen ut mot hat på hemmaplan.
– Vi fick kritik för att att vi tog plats, svor och var feminister men också för att vi höll på med en genre som folk inte var vana att se kvinnor i. Andra tyckte att vi var dåliga. Det kanske vi var till viss del, vi var nybörjare, men den stämpeln fanns kvar länge, även när vi verkligen blev bra. Några av oss blev traumatiserade av allt hat vi mötte men stärktes av att ha gått igenom det tillsammans.
När gruppen började handlade det lika mycket om aktivism som om musiken. Men Steinunn tyckte till slut att det kändes orättvist att de alltid skulle ha ett budskap och en agenda.
– Vi ville göra bra musik och bedömas utefter den, säger hon.
Det var dags att bli professionella.
– Nu är vi nio och vi har en bättre struktur med personer på rätt plats. Vi har till exempel en person som har hand om sociala medier, en som har koll på ekonomin och jag leder koreografi och liveuppträdanden. Och vi har blivit mer självsäkra i musiken.
Långt kvar till jämlik scen
De allra flesta av hiphopartisterna på Island är fortfarande män men saker har förändrats efter Daughters of Reykjavik. Bland annat har fler tävlingar arrangerats där fler unga tjejer deltar, berättar Steinunn.
Idag har bandet nästan alla av sina konserter utomlands. Det har förstås slagit hårt under coronapandemin när bandet egentligen skulle åkt ut på sin största turné hittills.
– Det suger, men så är det för alla just nu. Vi fokuserar på att skapa mer musik och kanske ha internetkonserter, säger Steinunn.
Vilken är den viktigaste feministiska frågan enligt dig?
– Att vi måste omfamna varandras briljanser. Man har lärt sig från barndomen, från Disneyfilmer, att bara en enda kvinna ska få ta plats, vilket skapar avundsjuka snarare än uppskattning för de som lyckas. Men många av oss kan lyckas, säger Steinunn Jónsdóttir.
