Kultur & Nöje.

2021-06-16 10:30
  • Elisabeth Ohlson och Annica Carlsson Bergdahl. Bild: Elisabeth Ohlson
    Elisabeth Ohlson och Annica Carlsson Bergdahl.
Puffetikett
Dagens ETC

Vi arbetar med våra kroppar – lyssna på oss!

De står i frontlinjen på sjukhus, bussar och i butiker. Gör tunga lyft och monotona pass. Ändå syns deras perspektiv och villkor sällan i de stora medierna.

Dagens ETC publicerar här utdrag ur boken ”Vi som arbetar med våra kroppar”.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

”Man har ­effektiviserat in i döden”

Undersköterskan Malin Wegge går så mycket i arbetet att hon sliter ut tre till fyra par tofflor per år.  Städaren Visar Pilana säger: ”Blir man sjukskriven räknas man som död.”

Nya boken och vandrings­utställningen ”Vi som arbetar med våra kroppar” är en mycket stark skildring av villkor, klass och värdighet. Berättelserna vittnar alla om ett Sverige där människor blivit förbrukningsvaror och där ekonomin är viktigare än arbetarna.

– De här människorna betalar ett så oerhört högt pris med sina kroppar, säger författaren Annica Carlsson Bergdahl.

Dagens arbetare pressas hårt. De berättar hur de får mer värk och mindre kraft varje år. Vad måste ändras för att de ska orka till pensionsåldern?

–  Om kroppsarbetarna ska orka måste man förkorta ­arbetstiden. Jag blir väldigt upprörd över att man pratar så lite om det. Det är fan val nästa år, kom igen! Se att detta är de viktiga frågorna! Och vi måste förändra arbetsvill­koren. Höjd pensionsålder kanske kan ­funka om man sitter vid skrivbord, men inte för personerna jag intervjuat.

”På ett sätt tror jag att arbetarna har det värre än 1951 års jordträlar ” skriver idéhistorikern Sven-Eric Liedman i bokens efterord. Hur kan det vara så?

– På många arbetsplatser har man effektiviserat in i döden. Det finns inga andningspauser. Styrsystemet New Public management är helt vidrigt och har blivit utdraget i sin yttersta spets. Det är monotona rörelser, man räknar minuter och hinner inte prata med någon. Och så all övervakning, ingen tillit. Idag har arbetstagarna mycket lite makt samtidigt som det pumpas ut stora vinster.

Mitt i slitet märks också en enorm stolthet bland de du intervjuat. Vad kan den handla om?

– Många är stolta över sina kompetenser och är väldigt lojala och solidariska mot sina arbetskamrater. I ett hantverks- eller kroppsarbete finns enormt mycket icke mätbar kunskap. Och så finns det oerhört mycket vilja till förändring. Organiserar man sig inte så har man ingenting.

Amirah Ambuterak

Butiksanställd, Gävle

Bild: Elisabeth Ohlson

Jag har lite ont i magen när jag ska gå till jobbet för jag vet inte vad som kommer att hända. Jag har blivit kallad blatte, du är inte svensk, ­förtryckt... Kunder kastar till och med saker, en gång fick jag en lax på mig.

Sex timmars arbetsdag är en dröm. ­Smärtorna skulle lindras och jag skulle få mer tid till familjen.

Ko Gyan

Lagerarbetare, Kungälv 

Bild: Elisabeth Ohlson

Jag jobbar på ICA:s centrallager, som ligger i ett industriområde i Kungälv. Vi presterar mer på kortare tid än för några år sen. Allt registreras. Allt övervakas. När ­arbetsdagen är slut känner jag mig stolt och trött. Det är ohållbart att kräva att vi ska gå i pension två eller fem år senare och det gäller för alla yrken i ­arbetarklassen. Folk orkar inte ens arbeta till ­nuvarande pensionsålder.

Mona Dieng

Busschaufför, Kungälv

Bild: Elisabeth Ohlson

Jag älskar mitt jobb, att köra stora bussar. Eftersom jag kör ­mycket ­kvällar och nätter får jag ofta människor för mig själv, ensamma, deprimerade, utsatta som berättar. Jag kan få någon att känna mening i vardagen.

Vi har ramtid på 13 timmar, vilket innebär att vi tvingas ha delade turer. Jag är ledig några timmar mitt i ett arbetspass och hinner inte åka hem.

Christer Lindström

Snickare, Borås 

Bild: Elisabeth Ohlson

Det är ett hårt, tungt jobb. Vi är ute hela jävla vintern. Idag har vi bättre maskiner och verktyg som gör att vi kan jobba ­fortare men följden blir fler olyckor.

När en byggnadsarbetare dör blir det en liten notis. Är det en politiker blir det fem sidor.

Khuanla Chalardyaem

Tvättbiträde, Angered

Bild: Elisabeth Ohlson

Bullrigt, precis som tvätt­maskinen hemma fast många gånger värre. Högt tempo, men vi har möjlighet att gå på toaletten. Vi roterar, byter arbetsuppgifter, ändå får vi problem med nacke och axlar. Jag är glad varje gång jag ser en brandman. Han kan utföra sitt arbete tack vare att vi har tvättat hans utrustning.

Bok och utställning

”Vi som arbetar med våra kroppar” är en bok och en vandringsutställning om villkor, klass och värdighet av Annica Carlsson Bergdahl och Elisabeth Ohlson. Kommer bland annat till Gävle, Ljusdal, Rydal, Frölunda. Alla turnéstop finns på ­rotproduktion.se.