Veckans bästa kultur

Teater: ”Baywatch” av Freja Hallberg

När ”Baywatch” spelas på Konträr i Stockholm är det 30 grader varmt i scenrummet och publiken sitter utspridda i solstolar. Högst upp i varsitt livräddartorn sitter två baywatchers och spanar ut över stranden. De har inte blivit schemalagda tillsammans på länge. De samtalar om branschen, kollegor, familj, stora och små saker de tänkt på. De förstår och missförstår varann, de lyssnar och lyssnar inte. Det perfekta samspelet mellan Mattias Lech och Jenny Möller Jensen skapar en ärlighet som gör allt på en gång roligt och poetiskt. Ibland blir det lite tyst. Sedan ser det ut som att någon håller på att drunkna där ute. Eller det kanske bara var en sten.

Paula Westerberg

Bok: ”Under sjöarna” av Ingela Strandberg 

En 76 sidor lång fullträff från den 81 år gamla poeten. ”När det ljusnar // kommer ett stort Nej // seglande över sjön”. Kanske är det sig själv Ingela Strandberg beskriver i sin nya bok, där hon gör språket till en rastlöst sökande observatör. Motiven känns igen från poetens tidigare katalog: döden som förförare, öde busskurar och avundsvärt självklar natur. Men mer än någonsin lyckas Ingela Strandberg formulera sig med en klarhet som kan öppna himlavalv. ”Under sjöarna” är kraftfull men lättillgänglig poesi om själens ödslighet i en storslagen skapelse.

Kristin McMillen

Musik: "Pianosöndagar" med Michael Goj

Varje söndag mellan klockan 12-15 bjuder musikern Michael Goj in till pianokonsert på Reimersholme Hotel i Stockholm. Inträdet är gratis och repertoaren varierar från barock till pop. Till pianospelet serveras sopplunch för en dryg hundring och vill man smälta mat och musik efteråt kan man ta en promenad runt Reimers och fortsätta ut på Långholmen.

Clara Lee Lundberg

Bok: ”Vinter” av Magnus Dahlström

Att läsa Magnus Dahlström är att försätta sig i ett plågsamt tillstånd. Han är expert på att få läsaren att känna olustkänslor och tycks helt orädd för att helt väja för det ljusa. Det är ändå underbart. För att sno en liknelse från Kristina Lugn kan läsning av Dahlström vara lite som att slå huvudet i en köksskåpsdörr och känna sig uppfriskad efteråt. Magnus Dahlströms ”Vinter” är ett höglitterärt projekt om hur en kyla – bokstavlig och metaforisk – tar över en bygd över tre generationer. Det är så långt ifrån autofiktiv samtidslitteratur man kan komma. Läs – som en hyllning till romankonsten.

Anna-Maria Carnhede