Kultur & Nöje

Varför bråkar vi om pappafeministerna?

Publicerad 28 augusti, 2016

Luis Lineo, Ebba Witt-Brattström, Ida Ölmedal och Erik Helmerson – några av rösterna i debatten om pappafeministerna. Bild: Bild: Roger Gustafsson, Jonas Ekströmmer/TT, Expressen, Pocketförlaget

Dagens ETC

Pappafeminismen väcker känslor. Om män blir feminister för att beskydda sin döttrar blir de feminister av fel skäl, tycker Expressens Ida Ölmedal. – Så kan man säga om alla solidaritetsaktioner om man är på det humöret, kontrar Erik Helmerson, som kom ut som pappafeminist i en ledare i DN.

Karl Grauers

Text

Debatten om pappafeminismen drog igång i augusti genom en krönika av Ida Ölmedal, kulturredaktör på Expressen. Hon gick till attack mot män börjar predika feminism först efter att de fått egna döttrar och därigenom ett mer personligt förhållande till ojämställdhet.

– Jag tyckte att det var dels rolig iakttagelse att göra, dels en figur som många kan känna igen. Samtidigt kan den användas för att fästa ljuset på ett annat fenomen, att män ofta förväxlar feminism med att beskydda kvinnor. Så pappafeminister funkar lite på samma sätt som kulturmannen. Jag vill inte peka ut några särskilda manliga debattörer utan snarare illustrera min poäng med en figur som man kan känna igen.