I Lena Anderssons djupaste svarsjukeroman, ”Egenmäktigt Förfarande”, från 2013 ger huvudpersonen Ester Nilsson föremålet för sin bottenlösa åtrå ett exemplar av Jan Myrdals roman i ämnet, ”Maj, en kärlek”, i present.

Romanförfattaren Myrdal har sedan länge – och än mer postumt – överskuggats av sina politiska åsikter och ju omodernare Myrdals dogmatiska övertygelse har framstått som, desto mer har hans romaner fallit i glömska.

Men i Lena Anderssons fiktion förblir de i allra högsta grad levande.

Till och med den karga titeln på hennes nya bok med åtta mer eller mindre sammanvävda noveller. ”Studie i mänskligt beteende” är myrdalesque i rakt nedstigande led från ”Bekännelser av en samtida europeisk intellektuell”.

Själv kallar Andersson i sitt korta förord – eller snarare, manual – berättelserna för moraliteter, fallstudier och boken i fråga ”ett kabinett av personer, mestadels kvinnor, som sysselsätter sig med banala väsentligheter.”

Eller så är detta brutala tilltag en ganska korrekt illustration av vad det dessvärre innebär att vara människa 2023?

Ögonblicksvis glimrar novellerna till av komisk briljans och när jag får vara kvar i sybehörsbutiken eller under långluncherna på Moderna Museets restaurang är det en ynnest att få betrakta vuxna interaktioner vänner emellan genom Anderssons lins.

Men allt som oftast bryts illusionen och det är författaren själv som bryskt tänder taklampan och man befinner sig plötsligt i en sarkastisk Twitter-tråd i stället för i den utlovat insiktsfulla studien av mänskligt beteende. Eller så är detta brutala tilltag en ganska korrekt illustration av vad det dessvärre innebär att vara människa 2023?

I de noga avvägt kyliga betraktelserna tornar också en observatör fram som med armarna i kors redan verkar veta hur detta slutar. Författaren framstår ibland som nästan trött på sina egenhändigt täljda rollfigurers förutsägbarhet innan berättelserna om dem har gått i mål. Som om tålamodet med deras åsikter och livsval med jämna mellanrum bara tar slut.

Hon som med millimeterprecision har räknat ut sakernas tillstånd och inte accepterar andras åsikter eftersom de just bara är åsikter.

Då framträder också ett tydligt hånleende när den känsliga författaren med hjärteproblematik som specialitet byter hatt till den konträrt tvärsäkra dagstidningsdebattören Andersson. Hon som med millimeterprecision har räknat ut sakernas tillstånd och inte accepterar andras åsikter eftersom de just bara är åsikter.

Det är nu egentligen inget fel i att väva in detta i sin prosa, problemet är bara att den fiktiva bubbla hon effektivt har försatt mig i spricker och ut från boksidorna rinner det lika ofta klick-bait-content som den insiktsfulla fiktion titeln utlovar.

”Studie i mänskligt beteende” landar i ett teoretiskt fascinerande men också i slutändan svårälskat gränsland mellan just Jan Myrdal och Star Treks Spock där tilltron till förnuft, saklighet och det rationellt logiska alltid vinner.