Kultur & Nöje

Ur Kristinas perspektiv – en ”Utvandrarna” för vår tid

Publicerad 23 december, 2021 (Uppdaterad 4 januari, 2022 )

Den nya filmatiseringen av ”Utvandrarna”, regisserad av Erik Poppe, har premiär den 25 december. Bild: Agnete Brun

Dagens ETC

Från sedlighetshot via dundersuccé i makligt tempo till kvinnoperspektiv på rikssvenska. Storfilmen ”Utvandrarna” har ett massivt arv att förvalta och lyckas inte riktigt med uppgiften, trycker Dagens ETC:s kritiker David Weiss.

David Weiss

När Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” publicerades 1949 väckte den till liv en slumrande sedlighetsdebatt. Boken, som är den inledande delen i en tetralogi och följdes av ”Invandrarna” (1952), ”Nybyggarna” (1956) och ”Sista brevet till Sverige” (1959), innehöll vulgariteter (“hora” och “kuk”) som bland annat fick den ledande bondeförbundaren Axel Rubbestad att se rött och vilja kasta författaren i fängelse för brott mot tryckfrihetsförordningen.

Filmversionen kom 1971 och det blev en sällan skådad succé i regissör Jan Troells händer. Troell använde de två inledande böckerna i serien som förlaga till filmen ”Utvandrarna”. Mer än 1,5 miljoner svenskar såg filmen på bio och den överöstes med fina priser, inte minst en hel radda Oscarsnomineringar, bland annat i huvudkategorin årets film.