– Jag får fortfarande gåshud av de minnen där jag är omgiven av underbar musik och människor, dansande – utan en jävla telefon i sikte.

Kanadensiska Heidi Van Den Amstel går under namnet Heidi när hon uppträder, vilket hon har gjort ”ordentligt” enligt henne själv sedan 2005. Några år tidigare hade hon flyttat till London från hemstaden Windsor, Ontario och börjat jobba i skivaffärer och för skivbolag.

– Sedan dess har en hel del saker förändrats, men en sak som jag fortfarande ser i min publik är att alla är så öppna. Jag har alltid spelat vad jag vill och publiken har alltid följt med mig på den resan – jag tror att det beror på att de märker hur roligt jag själv har.

En sak tycker hon dock har försämrats under de senaste åren.

– Om jag tittar upp och ser någon som inte ler eller dansar kan det krossa mitt humör. Jag blir enormt upprörd när jag ser människor som, istället för att dansa, filmar allting med en stark lampa som lyser i allas ansikten och tittar i en liten skärm när hela världen passerar. Jag skulle vilja bannlysa dem från alla klubbar och festivaler i hela världen.

Heidi tycker att mobiler gör det svårare att skapa personliga minnen.

– Jag får fortfarande gåshud när jag hör vissa låtar och transporteras tillbaka till ett otroligt minne där jag är omgiven av underbar musik och underbara människor, dansande, svettande, leende – och utan en jävla telefon i sikte.

Har ett eget radioprogram

Förutom livespelandet har Heidi ett eget radioprogram på brittiska BBC:s Radio 1, har släppt ett gäng skivor där hon presenterar nya artister och arrangerar klubbar jorden runt.

– Radiojobbet har öppnat många dörrar för mig och jag har fått chansen att backa upp begåvade människor och berätta hur fantastiska de är för upp till en miljon lyssnare. Dessutom får jag resa väldigt mycket nu, det är det absolut bästa med jobbet.

I år har Dans Dakar jobbat hårt med att boka jämställt och jämlikt. Resultatet är en festival med 40 procent kvinnliga artister och 15 procent blandade, någonting som inte är helt lätt att uppnå, speciellt inom elektronisk musik, house och techno, som är de genrer festivalen inriktar sig på. Själv tycker Heidi inte att hon har upplevt några problem på grund av sitt kön.

– Det är många som frågar om det, men jag tänker aldrig på könsfördelningen. Visst är jag en kvinna som jobbar i en mansdominerad bransch, men jag känner inte att jag blir behandlad på ett annat sätt än männen. Vi gör det här tillsammans.

Hon menar att det viktigaste är hur en DJ etablerar ett förhållande med sin publik och att personligheten gör stor skillnad.

– Om musiken är bra och en DJ får en att skratta är det bara att boka. Det är viktigt att kunna knyta an till personen som ska underhålla dig hela natten när du är ledig – det är så man får en riktigt bra helg.