– Jag upplever att förlust, sorg och trauma präglar våra liv, vare sig vi upplever dem personligen eller tar del av dem genom berättelser som genomsyrar världsbilden idag. Fler människor än någonsin är på flykt, har förlorat sina hem och kanske också någon de älskar. Mitt skrivande påverkas enormt av hur världen ser ut, samtidigt som jag själv har liknande erfarenheter.

Vad har du velat berätta om?

– I bästa fall har jag försökt berätta något om hur flykt, rasism och förlust påverkar ett eller flera liv, i generationer och på flera platser. Min erfarenhet är att trauma, när den infinner sig, pockar på och återupplivar tidigare trauman. Sorgen liksom hopar sig, blir större och till slut omöjlig att åtskilja eller reda ut. Idag vet vi att trauma går i arv, inte enbart i berättelserna som omger oss, utan också i vårt DNA. Min bok är ett försök att visa på det där tidsöverskridande hopandet.

DN kallar dig för ”ett av Sveriges mest begåvade, originella och relevanta författarstjärnskott”. Grattis! Vad har format din litterära stil? 

– Tack! Delvis har väl motståndet mot en litterär stil format mitt skrivande. Jag är övertygad om att varje berättelse kräver sin egen form, ett eget ”hur ska jag skriva just det här?”, vilket gör tanken på en enda litterär stil svår.