Techföretagen erövrade världen – med fasansfulla konsekvenser

Stalin valdes 1939 till ”Årets person” i Times. Det var första gången han prydde omslaget, men inte den sista. Mellan 1939 och fram till sin död 1953 var han omslagspojke inte mindre än tio gånger. 1939 gjorde den inflytelserika tidskriften Look en intervju med honom där textförfattaren skrev: ”Stalin, ordförande i den inre kretsen av Kommunistpartiet är inte en paragrafryttare som Lenin. Stalin föredrar att lyssna på sina medarbetare innan han fattar ett eget beslut”. Detta är närmast bortglömt idag, men under efterkrigstiden betraktades han som en hjälte – även i USA.

Citatet ovan är hämtat från Shoshana Zuboffs ”Övervakningskapitalismen. Vid maktens nya frontlinjer” som just kommit på svenska, i översättning av Ola Nilsson. Att det handlar om Stalin kan tyckas märkligt, med tanke på att bokens ämne är den nya ekonomi företag som Facebook och Google skapat. Men Zuboffs poäng är inte att jämföra Mark Zuckerberg med diktatorn, utan hur svårt det är att identifiera och analysera en ny form av makt. 1939 var inte Stalin ett exempel på ”totali­tarism” och historiens största hot mot civilisationen utan ... medarbetarinflytande. Innan du dömer dåtidens människor: spola tillbaka bandet till 2010 och tänk på hur du själv uppfattade Zuckerberg och Facebook. Visst kunde man ha sina invändningar mot företagets algoritmer. Men 2010 var Facebook inte symbolen för skatteflykt eller beteendemodifiering – utan för den arabiska våren.