Tänk på det här innan du kärar ner dig i det brittiska kungahuset

Det går utmärkt att ta del av den nya, hajpade säsongen av Netflix-serien ”The Crown” utan att för en sekund behöva tänka på verkligheten. Intrigerna kring figurer som drottning Elisabeth II, prins Charles och Lady Di har ofta liknats vid en såpopera, men i händerna på några av samtidens främsta skådespelare (Oscarsbelönade Olivia Colman, Gillian Andersson, Charles Dance – för övrigt dubbad till officer av Brittiska imperieorden av den riktiga Elisabeth II) blir manuset bland det bästa man kan se på tv just nu.

Man kan också välja att betrakta serien som politisk propaganda, paketerad som högkvalitativ underhållning, för ett antidemokratiskt statsskick. Recensenternas empati har inte hamnat hos det skattebetalande folk som finansierar den dysfunktionella familjen, utan hos de stackars kungligheter som tvingas leva med sina knähundar och juveler i det 775 rum (!) stora Buckingham Palace. Det bevisar att propagandan har fått genomslag.

Till skillnad från politiska partier är olika länders monarkier fullt jämförbara. Det är korteger, vinkande, bandklippning, resande med skattebetalda livvakter mellan olika slott och herresäten beroende på årstid (om sommaren väljer familjen Windsor skotska Balmoral Castle, medan ätten Bernadotte beger sig till Sollidens Slott på Öland). Framför allt vilar alla monarkier på den uråldriga, i resten av samhället förkastade, teorin om att en magisk blodlinje särskiljer vissa individer från folket. Detta kungliga, naturligtvis helt påhittade DNA gör dem förtjänta av ärvda privilegier, i princip så länge som de utvalda håller sig vid liv och fortsätter att föda fram arvingar.