”9 till 5” var inte bara den mest inkomstbringande komedin 1980, den sporrade också kampen för arbetande kvinnors rättigheter över hela USA. Nu kommer en dokumentär om filmen och verkligheten bakom den.
Karolina Bergström
För mer än fyrtio år sedan gjorde Jane Fonda, Dolly Parton och Lily Tomlin rent hus med sexistiska chefer och orimliga arbetsvillkor i den feministiska kontorskomedin ”9 till 5”. Med draghjälp av Partons countrydoftande titellåt, som med tiden kommit att bli något av ett feministiskt anthem, seglade filmen snabbt upp som 1980 års mest inkomstbringande komedi och har sedan dess fortsatt att peppa generationer av kvinnor i kampen för ett jämställt arbetsliv.
Nu kommer dokumentärfilmen ”Still working 9 to 5”, som berättar om bakgrunden till filmen och vad som hänt sedan dess. När Fonda, Parton och Tomlin för några år sedan gick ut gemensamt med tankarna på en uppföljare väcktes intresset hos regissörerna Camille Hardman och Gary Lane.
– Med tanke på allt som filmen gett upphov till – en hitlåt, en tv-serie, musikaler – kände vi starkt att vi ville göra en dokumentär om filmen och dess arv. Med ”9 till 5" försökte Fonda och de andra sätta fokus på frågor som arbetande kvinnors rättigheter, sexuella trakasserier och lika lön. Absurt nog är det väldigt lite som hänt på den fronten i USA, säger Gary Lane.
Jane Fonda på ett 9to5-möte. Bild: Privat
Kampen på barrikaderna
Det var Jane Fonda som tillsammans med producenten Bruce Gilbert kläckte idén om en film om kontorsanställda kvinnors vardag. De hade tidigare samarbetat i filmer som ”Kinasyndromet”, och när den politiskt aktiva Fonda började engagera sig i kvinnoarbetarorganisationen 9to5, som grundats av Fondas aktivistvän Karen Nussbaum, blev hon starkt berörd av de vittnesmål om sexism och lönediskriminering hon fick höra. 9to5 hade grundats 1973 i Boston i syfte att stärka kontorsanställda kvinnors rättigheter och kom efter filmens premiär att sprida sig rekordsnabbt i varenda delstat.
– När vi började göra research och fick chansen att sitta och prata med aktivister som Karen Nussbaum om deras kamp på barrikaderna, det var först då som jag på allvar insåg filmens betydelse, säger Gary Lane.
Flodvåg av hämndfantasier
I ”Still working 9 to 5” får vi också veta mer om hur filmens slapstickbetonade plot kom till, där Doralee, Judy och Violet inte bara fantiserar om utan också tar verklig hämnd på sin chef. Inför produktionen av ”9 till 5” träffade teamet grupper av kontorsarbetande kvinnor för att ta del av deras historier. Det var under ett sådant lätt avsomnat möte som Jane Fonda plötsligt frågade de närvarande kontoristerna: ”Har någon av er någonsin drömt om att döda er chef?”. Ur den flodvåg av hämndfantasier som följde föddes filmens handling, där Doralee och de andra inte bara dagdrömmer om att ta livet av sin chef med råttgiftspetsat kaffe utan också kidnappar honom för att få igenom sina krav.
Dolly Parton i ”Still working 9 to 5”. Bild: Artemis Rising Foundation
– Det var till stor del Bruce Gilberts förtjänst att ”9 till 5” till sist blev en komedi, från att från början ha varit tänkt som ett drama. Genom att paketera det som en komedi kunde de också vara säkra på att nå en så bred publik som möjligt, inklusive männen, säger Camille Hardman.
Alla kvinnors självklara rätt
Hand i hand med kampen mot sexism och för lika lön gick också kampanjen för att låta jämlikhetstillägget ERA bli en del av den amerikanska konstitutionen , en kamp vi för några år sedan kunde följa i miniserien ”Mrs America", och som återspeglas även i ”Still working 9 to 5” där vi bland annat ser en ung Lily Tomlin hålla brandtal på ett ERA-möte. Filmen avslutas med en vädjan till kongressen att till sist rösta igenom tillägget, något som filmens regissörer är brinnande eniga om måste ske snart.
– Vi ber för att detta kommer att komma upp som lagförslag inom kort. Om kvinnors rättigheter skulle vara inskriva i konstitutionen skulle vi inte heller behöva oroa oss för hotet mot abortfriheten. Då skulle det istället handla om alla kvinnors självklara rätt, och Roe mot Wade skulle fortfarande stå orubbat, säger Camille Hardman.
Regissören Camille Hardman. Bild: Press
Om din chef är en algoritm
Fondas, Partons och Tomlins egna tankar på en uppföljare till 1980 års film ser för tillfället ut att ligga på is. Om den någonsin skulle bli av är Camille Hardman hur som helst övertygad om att den inte skulle äga rum på ett kontor, som den ursprungliga filmen.
– Istället skulle den ta plats inom gig-ekonomin, eller i ett Amazon-lagerhus. I dag arbetar amerikanska Amazon-arbetare under extremt kontrollerade förhållanden, där man kanske inte ens har tiden att gå på toaletten. Och apropå gig-ekonomin sägs det att man ska gå till sin chef och klaga om det är något, men vad gör du om din chef är en algoritm? Samtidigt är du helt beroende av dessa algoritmer för att tjäna ihop din lön, så det hela är en omöjlig ekvation, säger Camille Hardman.
Så lite har hänt
Genom åren har organisationen 9to5 bland annat lyckats få igenom lagar mot diskriminering av gravida i arbetslivet och för lika lön. 2009 antogs också en lag mot lönediskriminering, uppkallad efter den Goodyear-anställda Lilly Ledbetter som vid pensioneringen upptäckte att hon tjänat långt mindre än sina manliga kollegor, något som också skildras i ”Still working 9 to 5”. Doralees, Judys och Violets hierarkiska kontorsarbetsplats känns på många sätt långt borta. Men som Camille Hardman betonar återstår mycket att göra.
– Fyrtio år senare har fortfarande så lite hänt i USA. I dag ligger minimilönen på 7 dollar och 25 cent, hur ska en ensamstående kvinna kunna försörja sin familj på det? Jag hoppas att unga kvinnor som ser vår film ska få modet att göra sina röster hörda, och våga prata med andra om sina erfarenheter.
