Storslagna verk om klassresan

Annie Ernaux har länge varit en doldis med en liten skara hängivna läsare. På 90-talet översattes ett par kortromaner till svenska – och fick lyriska recensioner – men sedan försvann hon från det mediala strålkastarljuset.

På senare år har hon dock fått ett uppsving när författare som Édouard Louis och Didier Eribon berättat att de inspirerats av hennes sätt att skriva om klass, skam och sexualitet. I dagarna ger Norstedts ut hennes självbiografi för första gången, i Maria Björkmans tonsäkra översättning. Samt Katja Waldéns översättningar från 90-talet av ”Min far” och ”Kvinnan”. Och vilken lycka det är! Under ett par dagar läser jag böckerna i ett svep, och de fungerar som ett uppåttjack. Hennes sätt att kupa händerna runt sina karaktärer och skydda så väl deras originalitet som slätstrukenhet. Det är som att skjuta empati rätt in i venerna. Gång på gång måste jag springa ut från mitt kontor och läsa stycken högt för min fru.