– Man kan se att språket är väldigt viktigt, vilket inte är så förvånande, men det är inte den enda delen i det jag kallar ”göra förort”. Det är också en fråga om stil och smak och annat som ofta hör ungdomskulturer till, berättar hon. 

Karin Senter är noga med att tidigt påpeka att förortssvenskan bara är en variant av väldigt många att tala svenska på och att den inte ska tillskrivas någon viss attityd. Hon menar att det är majoritetssamhället som behöver bredda sin förståelse för hur en formell svenska faktiskt kan låta.

Standardsvenska ”bättre”

Men efter att i sitt arbete tillbringat ett och ett halvt år med 19 gymnasieungdomar med förortsbakgrund har hon dragit åtskilliga slutsatser. Ungdomarna i studien betraktar generellt sitt eget tal som en brist. Även om de sällan beskriver sin egen språkanvändning som direkt dålig uppfattar de ett mer standardsvenskt tal som ”finare” och ”bättre” än sitt eget. 

– Det finns alltså en ambivalens i inställningen. De kan uttrycka en stolthet över det tal de betraktar som ”sitt” samtidigt som de kan uppleva att folk ser ner på dem på grund av hur de pratar. 

Barriären som särskiljer går ingen förbi, men ungdomarna benämner den på olika sätt. 

– De här ungdomarna är väldigt klassmedvetna, men använder sällan begreppet klass utan pratar snarare om förorten som underordnad andra områden. 

Karin Senters menar att många tänker på slang när ämnet förortssvenska kommer på tal. Men i sin egen forskning ville hon rikta in sig på vad som händer utanför det vardagliga pratet. 

– Förorten är ofta uppmärksammad just för sin mångspråkiga slang. Men jag är intresserad av det man kan kalla en förortsklang som finns även när deltagarna talar mer formellt, som i skolsituationer och arbetsintervjuer. 

Håller med om att det är dubbelt

Kompisgänget Ibrahim, Barsah, Morley och Karim hänger vid ett litet torg i Gamlestaden i Göteborg och får utgöra Dagens ETC:s kontrollpanel. De bor i spridda förorter i östra delen av staden, men går i skola här i stadsdelen. 

– Klädstilen, språket. Man använder fler ord från arabiskan och fler slangord, säger Barsah på frågan om hur man hör att någon kommer från orten.

– Det är nästan mer som en egen dialekt faktiskt, fortsätter Ibrahim.

De för in samtalet på sina egna utseenden och rasismen de alla drabbats av någon gång. I det rent språkliga håller de med i det de får höra om Karin Senters forskning, att det är dubbelt. 

– Jag tycker det låter snyggt och det är snyggt hur man klär sig i förorten, säger Morley. 

– Men det är nog mycket bättre med ren svenska när man ska söka jobb och sådär. Men kanske nu i ung ålder är det inte lika viktigt, fortsätter Karim. 

Dialekter i dialekterna

Då Karin Senter är lingvist och har ett helnördigt intresse för ljud och uttal så har hon identifierat gemensamma nämnare i förortssvenskan. Hon berättar att hon som hobby går runt och lyssnar och noterar.

– Ett bakre sh-ljud är ett exempel. Ett mer tremulerande eller rullande R-ljud hörs. Jag har också lokaliserat ett U-ljud som drar mer mot Y. Talrytmen kan vara mer staccatoartad vilket är uppmärksammat sedan länge, och man gör inte samma skillnad på långa och korta stavelsen. Språkmelodin, som jag kallar förortsmelodi, innebär att stavelser, oftast slutstavelsen, förlängs och att intonationen går upp där den ofta förväntas gå ner, säger Karin Senter.

Sociolekt brukar de språkliga variationer som utmärker en social grupp kallas. Med de möter sedan de regionala dialekterna i olika städer. Man pratar olika i exempelvis Göteborgs, Stockholms och Malmös förorter. Det blir dialekter i dialekterna. 

Tar fasta på skillnaderna

Ungdomarna som Karin Senter har följt jämför sitt tal, sin inställning till familjen, sin religiösa utövning, sin klädstil och sina fritidsintressen med ungdomar från andra områden och tar framför allt fasta på skillnaderna, berättar hon. 

– Jag har fokuserat på vad de här ungdomarna tycker och tänker mer än på de faktiska effekterna. Men det finns tidigare forskning som visar att det kan ligga dig i fatet att ”låta förort” vid till exempel arbetsintervjuer. Talet kopplas samman med egenskaper som tuffhet, oordningssamhet och så vidare. Det är något som mina ungdomar också tar upp, att folk kan se ner på deras sätt att prata.

Ambivalensen hon pratar om märks av även när hon frågat eleverna hon följt om hur de önskar att de talade.  

– Några av dem säger att de skulle vilja prata mer som majoritetssamhället i vissa sammanhang. De skulle vilja kunna ta fram en sådan svenska i strategiska syften, men vill inte ändra hur de pratar vardagligt eller ta bort sin egen identitet, säger hon.

Även där får hon medhåll av det unga gänget i Gamlestaden. 

– För oss är det typ kultur. Men det är väldigt olika. Många vill vidare, men det är mest bara så vi pratar. Jag gillar det, säger Karim.